onedirectionstoryblogg

Väckarklockan ringer, jag flyger upp ur sängen för att stänga av den. Åh nej, måndag morgon! Skola! Tänker jag. Sedan tittar jag runt och undrar var jag är. Sen slår det mig, jag är ju på skidsemester med familjen i Trysil. Juste, jag har sportlov! Vad skönt, tänker jag. Jag kollar ut genom fönstret och ser all den underbara snön och hur solen gassar på för fullt. Det ser riktigt härligt ut, jag vill ut i backen nu genast.

Jag skyndar mig att klä på mig skidunderstället och går ut till köket för att äta frukost. Sedan hör jag fotsteg och min mamma kommer ut i köket.
- ”God morgon gumman. Vilken underbar dag det ser ut att vara idag! Hur mår du?” Säger hon till mig.
- ”God morgon” säger jag glatt ”jag mår hur bra som helst, sover Alice fortfarande?”
- ”Ja det gör hon, hon hade feber igår kväll så vi låter henne sova, jag stannar inne med henne så kanske vi kommer ut i backen i eftermiddag.”
- ”Usch då! Jahopp då får väl jag åka ut själv då.”

Jag går in i badrummet, borstar tänderna, sminkar mig lite snabbt och gör två flätor i håret. Sedan går jag ut i hallen och klär på mig ytterkläderna och sätter på mig snowboardskorna.
- ”Hej då mamma! Jag drar ut nu!”
- ”Hejdå Frida, var försiktig ute i backen! Kom tillbaka hit vid ett så äter vi våfflor då.”

Jag går ut och stänger dörren. Låser upp dörren till förrådet och tar ut min fina nya snowboard. Den är vit, med ett rosa och svart fint mönster på ena sidan. Vi bor riktigt nära backen så jag behöver inte gå så långt. Skönt tycker jag.

Väl framme vid liften spänner jag fast snowboarden och ställer mig i singel kön. Tråkigt att åka ensam, men ändå ganska skönt att slippa den fruktansvärt långa kön. Singelkön går riktigt snabbt och snart sitter jag i sittliften på väg upp. Solen värmer och det blåser knappt någonting, hur härligt som helst tänker jag för mig själv.

Jag åker av liften och sätter mig ner för att spänna fast andra foten, sedan åker jag nedför. Jag tar det lite lugnt nu i början. Även om jag har kört snowboard 2 år nu så känner jag mig lite osäker. Jag börjar med en blå backe som det inte är så mycket folk i. Det är skönt för då kan jag göra stora svängar utan att vara i vägen för alla andra. Efter ett tag kommer jag ner till liften och åker upp igen. Jag tar samma backe ner en gång till och sedan bestämmer jag mig för att prova på en röd backe som inte ser så jättebrant ut. I början går det riktigt bra, men sen helt plötsligt kör jag på en liten snöhög och ramlar. Jag reser mig snabbt upp och känner efter om jag har ont någonstans. När jag märker att jag inte har det så fortsätter jag ner för backen. Jag åker några fler åk i den röda backen och sen ser jag att klockan är 12.50. Jag åker ner för backen en sista gång och sen åker jag ner till stugan.

När jag kommer innanför dörren känner jag doften av våfflor.
- ”Hallå mamma och Alice, ååh vad gott det luktar” ropar jag in till köket.
- ”Hej gumman! Har det gått bra? Inga brutna ben va? Ropar mamma tillbaka.
- ”Nejdå jag mår finfint” Ropar jag skrattandes tillbaka.
Jag tar av mig ytterkläderna och går in i köket. Där sitter Alice i pyjamas och ser riktigt trött ut. Jag går fram till henne och frågar hur det är med henne. 
- ”Jag har feber säger mamma, och så har jag jätteont i huvudet! Jag orkar ingenting, vill bara sova.” Svarar min femåriga syster Alice. 
- ”Vilken otur att du skulle bli sjuk nu när vi är i fjällen. Hoppas du blir frisk snart så att du kan ut och åka med mig i backarna.” 
-”Ja, jag vill åka skidor nu. Men jag får inte för mamma.”
Jag ser på Alice, hon ser ledsen ut. Men hon blir nog frisk om en dag eller två. Nu kommer mamma och ställer fram våfflorna på bordet och i börjar genast äta. Det var jättegott och jag var verkligen hungrig. Efter maten hjälper jag till att plocka undan från bordet och sedan drar jag ut i skidbacken igen.