onedirectionstoryblogg

Tidigare: Jag svarade inte utan fortsatte bara gå mot mitt rum. Jag tog av mig allt förutom kalsongerna och la mig i sängen. Frida bytte om till en t-shirt och bara trosor. Jag låg och granskade henne, hon var så otroligt snygg. Hennes kropp var så perfekt. Tänk att hon var min, bara min, så underbart. Frida la sig i sängen bredvid mig och jag kramade om henne. Jag pussade henne lätt på kinden och sedan somnade vi båda ganska fort.

Fridas perspektiv:

Jag vaknade nästa morgon och hade en fruktansvärd huvudvärk. Jag försökte resa mig upp ur sängen men kände hur huvudet dunkade och allt blev snurrigt. Så jag la mig ner igen och försökte somna om. Men det gick absolut inte, och sen kom jag på att jag skulle ju åka hem idag, så jag var tvungen att gå upp även fast jag mådde skit. Jag gick ut till köket för att dricka lite vatten och sedan hoppade jag in i duschen. Jag mådde lite bättre efter duschen, men mitt huvud gjorde fortfarande fruktansvärt ont. Jag gick in till Harrys rum igen för att klä på mig och sedan väckte jag honom för att fråga om de hade några huvudvärkstabletter. Harry kollade yrvaket på mig.
- ”Are you feeling sick babe? You don´t seem to feel so good.” Sa han trött till mig.
- “My head hurts so much, do you have any painkillers?”
- “Oh, I will get you some! Poor babe!” Svarade han och kollade på mig med en ledsen min.
Jag la mig på sängen och tog upp mobilen. Jag såg att jag hade fått ett sms från Sara. Hon verkade glad över att jag skulle komma hem idag. Harry kom tillbaka med två huvudvärkstabletter och ett glas med vatten.
- ”Here you go babe!” Sa han och räckte fram glaset och tabletterna till mig.
- ”Thank you handsome!”
Jag satte mig upp i sängen och tog emot tabletterna och glaset, jag svalde snabbt ner tabletterna och sedan kramade jag om Harry.
- ”I don´t want to go home now! I want to be with you!”
- “I don´t want you to go home either, but we will see each other soon again.
Jag log och han pussade mig på pannan. Sedan gick Harry för att duscha och jag packade min väska. När Harry var klar gick vi till köket för att äta, och nu hade även Niall och Louis vaknat.
- ”GOOD MORNING!” Skrek Louis glatt
- ”No, not so loud! Please?!” Sa jag surt till honom.
- “Oh, someone woke up on the wrong side today?” Svarade Louis och kollade lite ledsamt på mig.
- “No, my head just hurts like hell. So please don´t scream right now, you can do that when I left.” Jag hade även ont i halsen så min röst var ganska hes när jag pratade.
- “Oh, sorry!”
Han gick fram och gav mig en kram. Sedan gav även Niall mig en kram för att visa lite medkänsla. Vi satte oss vid bordet och började äta frukost. Vi fick äta ganska snabbt för snart skulle jag vara tvungen att åka till flygplatsen. Efter vi hade ätit gick Niall för att väcka Zayn och Liam, jag ville ju såklart säga hejdå till dem innan jag åkte. De tog varsin snabb dusch för att piggna till lite och klädde på sig. Alla killarna ville med till flygplatsen och säga hejdå där. Så när alla var klara och mina väskor var packade gick vi ut till bilen och åkte mot flygplatsen. Jag satt i bilen och höll på att somna, varför skulle jag bli tvungen att bli sjuk nu? Kunde jag åtminstone inte ha väntat tills jag var i Sverige igen. Det skulle bli en jobbig flygresa kände jag på mig.

När vi kom fram till flygplatsen var det kaos där. Alla sprang runt överallt och småbarnen skrek. Vi gick för att checka in min resväska och sedan gick vi till en liten butik för jag kände att jag verkligen behövde dricka vatten. Jag köpte en vattenflaska och drack snabbt upp den. Sedan var det dags för mig att lämna killarna och gå in genom säkerhetskontrollen. Jag gav alla killarna varsin lång kram och gick sist till Harry. Honom gav jag en extra lång kram och han kysste mig på läpparna.
- ”No Harry, you are going to get sick!”
- ”I don´t care! I am not going to see my girlfriend in seven weeks, I don´t care if I get sick. I want to kiss you!”
Han fortsatte kyssa mig och som vanligt blev det snabbt till hångel. När jag stod där och hånglade med Harry glömde jag helt bort hur ont jag hade i huvudet, allt kändes så bra med Harry. Jag ville inte släppa taget, men jag visste att jag var tvungen. Jag var tvungen att åka hem för slutspörten i skolan. Men om sju veckor, då flyttar jag hit! Jag log för mig själv och även Harry log. Vi släppte taget om varandras läppar och han gav mig en sista kram.
- ”I am going to miss you so much! But we can make it! See you soon beautiful. Call me when you are home! I love you!”
- “I am going to miss you more! See you handsome! I love you too Harry!”
Vi släppte taget och jag gick igenom säkerhetskontrollen. Jag vände mig om och kollade ledsamt mot killarna. En liten tår föll ner från min kind, och jag såg att även Harry var väldigt ledsen. Sedan vände jag mig om och gick till min gate. Huvudvärken och halsonten kom nu tillbaka. Jag kände mig yr så jag var tvungen att sätta mig ner. Efter en kvart ropade de ut i högtalarna att Stockholms planet var försenat med minst en timme. Åh jippie, va kul tänkte jag lite ironiskt. Sitta på en flygplats, själv och sjuk i minst en timme, kunde det bli bättre. Jag tog upp mobilen för att smsa Harry och säga att planet var försenat, men han skulle antagligen inte svara för de skulle på en intervju direkt när de hade lämnat av mig. På den intervjun skulle Harry gå ut med att han inte var singel längre. Han skulle berätta om mig. Jag var lite nervös för det, tänk om alla fansen skulle börja hata mig? Det vill jag ju absolut inte. Efter en till kvart ropade de ut i högtalarna att planet skulle vara två timmar försenat. Kunde den här dagen bli sämre? Allt jag ville just nu var att mysa med Harry. Men tyvärr kunde jag inte det, utan jag satt istället på en flygplats med massa skrikiga barn runt mig och mådde skit. Dels över att jag inte skulle få träffa Harry förrän om 7 veckor och för att mitt huvud kändes som att det skulle sprängas. Jag bestämde mig för att gå bort till ett fik och sätta mig där och läsa en tidning och äta en bulle medan jag väntade. Jag smsade även mamma att planet var två timmar försenat. Så jag skulle inte komma hem förrän vid fyra.

Harrys perspektiv:

När jag inte såg Frida längre föll en tår ner för min kind, jag brukar inte gråta särskilt ofta, men nu var jag riktigt ledsen. Jag skulle inte få träffa underbara Frida förrän om sju veckor. Killarna kramade om mig och sedan gick vi ut till bilen för att åka iväg till stället där intervjun skulle hållas. Självklart så dök frågan ”Vilka här är singlar?” upp. Louis svarade att han inte var singel, men det visste ju redan alla, han hade Eleanor. Liam, Niall och Zayn svarade att de var singlar och sedan var det dags för mig att svara.
- ”I have a girlfriend.” Svarade jag glatt.
Hela publiken skrek.
- ”Ooh, Is it maybe this girl?” Frågade intervjuaren och en bild på mig och Frida när vi gick hand i hand på gatorna i London visades upp på en stor tv bakom oss.
- ”Yeah, her name is Frida. She is from Sweden and she is the most wonderful girl in the whole world.”
- “How cute.” Svarade intervjuaren och hela publiken aaw-ade.

Efter intervjun tog jag upp mobile och såg att jag hade fått två sms från Frida. På det första stod det att hennes plan var en timme försenat, och på det andra stod det att hennes plan var två timmar försenat. Jag kollade på klockan och såg att den var halv 2, så hon satt fortfarande på flygplatsen och väntade. Åh nej, stackars henne. Hon som mår så dåligt och allt. Vilken jobbig dag detta måste vara för henne. Jag svarade på smset och sedan drog vi hem till lägenheten för att bara ta det lugnt.

Fridas perspektiv:

När de äntligen sa att det var dags för landning blev jag glad. Äntligen skulle jag kunna åka hem och lägga mig i min varma säng. Hela den här dagen hade varit så dålig, jag ville bara att den skulle ta slut. Att sitta och vänta på flygplatsen i två timmar var inte alls roligt. Jag hade inte så mycket att göra och tiden gick verkligen jättelångsamt. Sedan på planet hade jag såklart hamnat bredvid en skrikandes bebis som skrek i princip hela vägen till Stockholm. Jag hade försökt sova, men det hade inte alls gått bra. Jag satt och spelade lite spel på min iphone och satt nästan och räknade ner till hur långt det var kvar till Stockholm. Jag reste mig upp för snabbt ur stolen när vi hade landat, så jag var väldigt när att svimma. Mamman som satt bredvid mig med sin skrikande bebis såg detta och hjälpte mig. Sedan fick en flygvärdinna ta över och hjälpa mig ut till bandet där väskorna skulle komma. En annan flygvärdinna kom med huvudvärkstabletter och vatten till mig. Sedan hjälpte en av flygvärdinnorna mig ut till mamma och Alice som stod och väntade på mig. Mamma såg genast att någonting var fel så hon sprang fram till mig för att fråga hur det var. Hon tog mina väskor, tackade flygvärdinnan och sedan gick vi ut till bilen. I bilen somnade jag hur snabbt som helst, för där var det inga skrikiga barn.