onedirectionstoryblogg

Harrys perspektiv:

Frida var hur gullig som helst. Jag var riktigt glad över att hon hade ramlat igår och att jag hade träffat henne. Hon var riktigt söt dessutom, även fast jag inte har sett hela hennes ansikte och hår. Jag vill på något sätt göra så att hon måste ta av sig hjälmen så att jag får se resten av hennes huvud. Men hur? Ja, jag kan fråga om hon vill dra hem och äta med oss. Hon kan ju inte sitta inne med hjälmen på. Shit vad jag är smart, tänkte jag.
Vi åkte några fler åk och sedan började vi alla bli hungriga. Jag passade då på att fråga Frida om hon ville äta med oss. 
- “Of course I want to eat with you guys.” Svarar hon.
Yaay tänker jag. Nu får jag äntligen se hur hon ser ut. Jag slår vad om att hon är riktigt vacker. Vi åker ett sista åk och sedan drar vi hem till vår stuga. Vi ställer alla skidsakerna utanför och går in. Jag försöker att inte kolla för mycket på Frida, men jag ville så gärna se hur vacker hon var under hjälmen. Hon tog av sig hjälmen och alla killarna stirrade på henne. Hon hade blont, långt, vackert hår. Hon var sjukt söt. 
- ”Whaat?” Säger Frida när hon märker att vi stirrar på henne. 
- ”Oh sorry, you are just so beautiful!” Svarar jag. 
Jag såg hur Frida rodnade. Shit vad söt och vacker hon var. Och ännu mera när hon rodnade. - ”Hehe, thank you!” Svarade Frida.
Sedan tog vi killar av oss våra hjälmar, jag sprang bakom hörnet för jag ville inte att Frida skulle se min fula hjälm frisyr. Jag fixade snabbt till håret och kollade mig i spegel bakom mig. Jaja, det här fick duga tänkte jag för mig själv. Sedan tog jag av mig pjäxorna och jackan och gick in till köket för att fixa lunch. Frida kom in och ställde sig vid kylskåpet och kollade på mig. Hon hade ett stort leende på sina fina läppar. 
- “Well you don´t look so bad you either” Sa Frida till mig. 
Den här gången var det min tur att rodna. Sedan log jag med ett stort leende tillbaka mot Frida. Vi stod där och bara log mot varandra, tills Zayn och Niall kom in i rummet och förstörde allt. 
- “We are soooooo hungry! We need food now!” Sa Zayn och Niall på samma gång.

Frida började gapskratta och jag hängde på. Jag vet inte riktigt varför det var så kul, men det var riktigt härligt att skratta, och Fridas skratt var helt underbart gulligt. Efter ett tag kom även Liam och Louis in i rummet. Louis sprang fram och hoppade på mig så att jag ramlade omkull. Då hörde jag att Frida skrattade ännu högre. Nu hade även Liam, Zayn och Niall börjat skratta. Allas skratt försvann så småningom och nu kände vi att det var dags att äta lunch. Vi gjorde tomatsoppa och mackor. Vi satte oss vid bordet och snackade om lite allt möjligt. Det var så lätt att snacka med Frida. Hon var inte alls blyg. Hon berättade massor om sig själv. Och vi berättade saker om hur det var att vara kända och sådant.

När vi har ätit klart reser sig Frida upp från sin stol och skriker till och sätter sig snabbt ner igen. Jag springer fram till henne.
- ”Are you okay? What happned?”
- ”My knee, it hurt so bad when I stood on it. I think I have overworked it.”
- “Oh no, that isn´t so good. I think you should rest this afternoon. If you want I can stay here with you and we can watch a movie or something.” Säger jag.
- “No you don´t have to do that. I can go home to my cabin and rest there. Go out skiing with the guys.”
- “But I want to!” Svarar jag med ett leende på läpparna.
- “Well okay then. You are so sweet Harry. Thank you.”
Jag log och var riktigt glad att jag skulle få spendera lite tid ensam med Frida. Jag gick ut till hallen och sa till killarna att Frida hade ont i knät och att jag skulle stanna kvar här med henne. Killarna frågade om jag ville att de skulle stanna kvar med, men jag sa helst inte och de fattade vinken. Så de gick ut och lämnade mig och Frida ifred. Jag gick tillbaka in i köket och hörde Frida prata i telefon. Men jag fattade inte alls vad hon sa. Det var nog svenska hon pratade.

Fridas perspektiv:

Medan Harry var ute i hallen tog jag upp min telefon och ringde mamma.
- ”Hej mamma!”
- ”Heej! Hur har ni det? Har du ätit lunch? Jag och Alice ska äta nu.”
- ”Vi har det bra. Ja jag är hemma hos killarna, vi åt nyss. Men jag tänkte bara säga att mitt knä har blivit värre igen. Jag har nog överansträngt det. Så jag och en av killarna, Harry stannar inne och hittar på något. Jag kommer hem om några timmar, är det okej?”
- ”Nämen usch då! Vilken tur att du har snälla killar som tar hand om dig. Jadå, ring om du behöver bli hämtade eller något. Var hemma senast klockan 5, jag vill gärna att du hjälper mig med maten.”
- ”Tack så mycket! Jadå, jag kommer hem klockan fem! Hälsa Alice! Puss”
- ”Vi ses senare då. Puss”
Jag lade på, och Harry stod och kollade på mig som ett frågetecken. 
- ”It was my mom. I just called to say that I am alive and that I am here with you. And I have to be home at five o’clock.” Sa jag till Harry. 
- “Okay, well we have a few hours left. So what do you want to do?” 
- “Maybe watch a movie?” Sa jag
- “Yeah, sure. Let´s go and see what we have.”
Harry började gå och jag reste mig från stolen. Jag tog ett steg, men mitt knä gjorde så fruktansvärt ont. Jag klarade inte av att gå till vardagsrummet.

- ”Ehm Harry…” Ropade jag. ”Can you help me please? My knee hurt like hell.” 
Harry kom springandes tillbaka. 
- “ Sorry, I forgot. Come on.”
Han tog tag I min midja och jag la en arm över hans axlar för att stödja mig på. Sedan började jag försiktigt gå. Aj vad det gjorde ont, och Harry såg det. Så han lyfte upp mig i sin famn och bar mig in till vardagsrummet och satte försiktigt ner mig i soffan. 
- ”Thank you Harry. You are so kind.” Sa jag till honom. 
- “You are welcome beautiful.” Svarade Harry. 
Jag blev varm I hela kroppen. Harry tyckte att jag var vacker. Jag tyckte att Harry var väldigt snygg. Hans lockar i håret var väldigt söta. 
- ”So, what do you want to see?” Frågade Harry. 
- ”Ehm, I don´t know. You can choose.” 
- “I know! This one! The Descent, I heard it´s a great movie.” Sa Harry och höll upp en film som såg ut att vara en skräckfilm. 
Jag som hatar skräckfilmer! Men jaja, det kan vara ett bra tillfälle att krypa lite närmre Harry. Få vara ännu närmre en omtänksam, snäll, trevlig, snygg och söt kille. Jag kände att jag började få känslor för Harry. Men det är ju inte svårt att få, han är ju så perfekt.