onedirectionstoryblogg

 

När jag såg Frida blev jag glad, när hon började springa mot mig blev jag ännu gladare, men sedan när hon ramlade fick jag panik.
- ”FRIDAAAAAAAAAAAAA” Skrek jag och sprang fram till henne. ”Come on Frida, wake up! Now!”
Jag försökte på alla möjliga sätt att väcka henne, men ingenting funkade. Paniken steg inom mig och tårarna började rinna ner för min kind.
- ”Alice, go and get your mom and dad now!”
Skräckslagna Alice hoppade snabbt upp ur poolen och sprang genomblöt in i huset. Sedan efter bara några minuter kom hon ut med Anna och Thomas.
- FRIDA! What happned Harrry?” Sa Anna panikartat när hon såg Frida liggandes på stenplattorna.
- ”She… she… she..fell.” Snyftade jag fram.
- ”Thomas call an ambulance now!”
Thomas sprang in i huset för att ringa. Anna kom fram till mig och Frida och försökte även hon få liv i Frida. Men lyckades heller inte. Efter några minuter kom Thomas ut igen och jag såg på honom att han försökte hålla sig lugn men det verkade inte gå så bra. Jag kunde se oron i ögonen. Vi alla var helt skräckslagna, vad skulle hända med Frida? Skulle hon vakna upp igen? Tårarna strömmade ner för mina kinder där jag satt och höll Frida i handen. Jag såg hur Alice stod en bit bort och grät och fattade inte så mycket av vad som hände.
- ”Ehm Thomas, I think your daughter might need a hug and some explaining.” Sa jag och pekade bort mot Alice. Thomas verkade nästan ha glömt bort att Alice fanns, men han gick bort till henne och lyfte upp henne i famnen och började långsamt förklara vad som hade hänt och vad som skulle hända.

 

Efter några minuter kom ambulansen och de började undersöka Frida. De puttade undan mig, så jag stod nu några meter bort och granskade allt. Två ambulanskillar kom in med en bår som de la upp Frida på. Sedan bad de Anna åka med i ambulansen. Vi andra tog bilen direkt efter dem till sjukhuset. När vi kom fram satt Anna ute i väntrummet och grät. Thomas gick fram och kramade om henne. Jag satte mig ner vid dem och bara väntade. Tårarna bara flödade ner längs mina kinder, jag behövde killarna här nu. Så jag fiskade upp mobilen ur fickan och ringde till Louis. Efter endast två signaler hörde jag hans röst.
- ”Hey Harry! What´s up?”
- ”Hey! Can you and the boys please come to the hospital? Frida is hurt. I will explain everything when you get here.”
- “Oh my god! Yes of course, we will be there as soon as possible. Hang in there Harry! See you!” Sa Louis med en rädsla på rösten.
Jag la på och la ner mobilen i fickan. Efter ungefär 10 minuter kom killarna inspringandes genom dörren. De sprang fram till mig och kramade om mig. Jag var fortfarande sjukt orolig och rädd, men det kändes lite tryggare nu när killarna var här. Jag förklarade för dem vad som hade hänt och att Frida fortfarande inte hade vaknat upp.
- ”She is going to be okey Harry!” Sa Niall stöttandes till mig.
- “We don´t know that! What if she never wakes up again?”
- “Don´t think like that. You have to think positive. She will be okey!” Sa nu Louis till mig.
Jag visste att han hade rätt, det bästa var att tänka positivt. Men det var inte så lätt när ens flickvän låg medvetslös i ett sjukhusrum. Vi visste inte om hon var rejält skadad, det var det som oroade mig mest. Alice satt i Louis knä och grät. Hon hade ju precis som jag sett ramlingen, jag förstår att detta måste vara jättejobbigt för en femåring.

 

Vi satt i väntrummet en timme och väntade på att få något besked. Äntligen kom en läkare och ville prata ostört med Anna och Thomas. Rädslan steg inom mig. Tänk om läkaren var här för att berätta något dåligt. Jag klarar inte av det här. Efter några minuter kom Anna och Thomas tillbaka. De vände sig om mot mig och sa…

---

OMG, vad tror du de säger till Harry? Är det goda eller dåliga nyheter? Jag vet att jag har sagt att jag inte tänker kräva ett antal kommentarer för att lägga upp ett nytt kapitel. Men om jag får 5 kommentarer redan ikväll så får ni nästa kapitel senare ikväll! Annars får ni vänta till imorgon! ;)