onedirectionstoryblogg

Annas perspektiv (Fridas mamma):

Mobilen ringde och jag kände inte igen numret. Men jag svarade ändå.
- ”Anna här!”
- ”Hello this is Harry.”
- ”Oh hey Harry. Where you trying to reach Frida but she didn´t answer? She is sleeping. ”Actually I called to talk with you.”
- “Oh, okey! So what do you want to talk about?”
- ”The tour…”
- ”Oh, so Frida have told you what we said? Well I don’t think it is such a good idea to let her fly all over the world with a broken leg.”
- “I know, that’s why I called you. I have an idea.” Harry berättade om sin idé och först var jag lite osäker, men till slut gick jag med på det. Jag sa till honom att jag skulle berätta för Frida, och att han kunde komma hit när han hade vaknat och överraska Frida. Vi sa hejdå och jag gick sedan för att sova.

Nästa morgon:

När jag vaknade kom jag på vad jag och Harry hade bestämt. Så jag gick för att väcka Frida och berätta. Jag visste att hon skulle bli glad.
- ”Frida! Vakna! Jag måste berätta en sak för dig!” Frida vaknade inte, så jag drog av henne täcket.
- ”Neeeej! KAAAALLT! GE TILLBAKA MIG TÄCKE, VEM DU NU ÄN ÄR! JAG VILL SOVA!”
- ”Frida, det är bara jag. Ta det lugnt. Jag måste prata med dig.”
- ”Oj, hehe god morgon mamma! Visst, prata på du.”
- ”Jo Harry ringde mig igår.”
- ”Juste, han sa att han hade en idé och ville prata med dig. Så vad var hans idé?”
- ”Jo, eftersom att både jag och pappa inte tyckte att du skulle flyga runt i världen med ett gipsat ben så tänkte vi säga nej till dig. Men sedan ringde Harry, han hade den smarta idén att du skulle följa med dem på turnén när du ha tagit bort dit gips. Vilket är om 4 veckor, och eftersom att de inte åker förrän om en vecka så behöver du bara vara utan Harry i 3 veckor. Låter det bra gumman?”
- ”ÅÅÅÅH, tack så mycket mamma! Du är bäst!”
- ”Gumman då, tacka inte mig. Tacka Harry, det var ju hans smarta idé.” Och rätt som det var så plingade det på dörren.
- ”Gumman går du och öppnar?”
- ”Va, men jag har ju bara pyjamas!”
- ”Äsch det spelar väl ingen roll. Här har du dina kryckor, gå nu.”

Fridas perspektiv:

Jag gjorde som mamma sa och hoppade ner för trappan med kryckorna. Undra vem det kunde vara, varför kunde inte bara mamma ha öppnat dörren? Jag hoppade trött fram mot dörren, jag hade ju trots allt vaknat för bara 10 minuter sedan, och jag hade ju inte precis blivit väckt på ett särskilt milt sätt. Jag öppnade dörren och tittade ut. Där stod min underbara pojkvän.
- ”HARRYYYY! What are you doing here so early?” Jag sken upp i världens leende.
- ”Well when I spoke to your mother yesterday she said that I could come over when I had woken up. And I really wanted to see you, so I put my alarm clock on 8 o’clock, and yeah, now I’m here!” Han sträckte ut sina armar mot mig och jag släppte mina kryckor och tog stöd i hans famn istället.
- ”You are the most wonderful boyfriend a girl could ever get. I am never letting you go Harry!”
- “Good, because I am never letting you go either.” Vi log mot varandra innan våra läppar möttes i en underbar kyss.
- ”And thank you for coming up with that great idea. I love you so much! We are going to have a blast on the tour.”
- “Anything for you my baby. I just could not be without you for six weeks again. I love you too, more than I can describe! Yes we are going to have an awesome time.”
- “Come on, let’s not stand here all day long. Let’s go inside.” Vi gick in och satte oss i soffan. Vi satt och bara snackade, efter ett tag kom jag på att jag hade ju inte ätit frukost.
- ”Ehm Harry, I woke up like ten minutes before you came. So I haven’t eaten breakfast, and I still have my pyjamas on haha! I am hungry.”
- “You are cute with no make-up and pyjamas!”
- “Aw you are too cute. But I think I should eat and get dressed.”
- “Okay, Liam texted me and asked what I was doing. Is it okay if they all come over? We are free today.”
- “Yeah sure. Sounds awesome. Come on now.” Jag ställde mig upp och tog tag I mina kryckor men mer än så hann jag inte förrän Harry lyfte upp mig I sin famn och bar in mig till köket.
- ”Haha no Harry, please let me down.” Han släppte ner mig på en av stolarna i köket.
- ”I’ll fix breakfast to you my girl, just sit there and relax.”
- “You don’t have to do that, just go and get my crutches, I can fix my own breakfast.”
- “Nope, I’ll do your breakfast.” Jag kände att det inte var någon idé att fortstätta klaga, så jag lät honom fixa min frukost. Han ställde fram en tallrik framför mig, på tallriken låg två mackor med ost och paprika som var format som ett hjärta.
- ”Aaw Harry! You are just so sweet!” Jag kysste honom lätt på läpparna och började äta på den första mackan. ”Don’t you want anything to eat?”
- ”Naah, I ate at home. I’m not like Niall.”
- ”Haha, Niall is crazy.” Precis som Frida hade sagt det såg jag Niall i dörröppningen till köket.
- ”Yes I am crazyyyyy!” Skrek han. Jag och Frida började skratta, nu kom de andra killarna in till köket.
- ”What are you laughing about?” Frågade Louis nyfiket.
- ”Niall, he is crazyyyyy!” Svarade jag mellan skratten och jag och Harry började skratta ännu mera.
- ”I don’t understand why that is so funny. We all know that Niall is crazy. And Niall how can you be hungry now? You ate four sandwiches like twenty minutes ago.” Sa Liam till Niall som stod och gjorde två mackor. Jag och Harry började skratta ännu mera nu. Jag höll på att ramla av stolen men Louis var snabb med att fånga mig.
- ”Take it easy girl we don’t want another concussion or broken leg.” Sa han till mig. Jag och Harry lugna ner oss lite.
- ”Heey boys!” Sa jag och kramade om dem alla. ”Have Harry told you the great news?”
- ”Heey Frida! No? What is it? ARE YOU PREGNANT FRIDA?” Skrek Louis.
- “Not so loud please, my parents might here you.” Och precis efter att jag hade sagt det kom mamma inspringandes i köket.
- ”ÄR DU GRAVID FRIDA?! HERREGUD, SKA JAG BLI MORMOR?”
- ”Nej mamma, jag är inte gravid! Det var bara Louis som trodde det. Snälla gå nu.”
- ”Jaha, vilken tur då. För jag vill inte bli mormor ännu.” Hon gick ut ur rummet och killarna kollade frågandes på mig.
- ”She heard you Louis. So she asked if I was pregnant. Which I’m not.” Killarna brast ut i skratt, jag blängde bara surt på dem. Efter ett tag lugnade de ner sig och Zayn sa:
- ”So, what was the good news then? Tell us.”
- ”Okay. I am going on tour with you!” Sa jag glatt.
- “Oh my god! That is so awesome! Then we won´t have to put up with a crying Harry every day! WOHOO!” Sa Niall.
- “Oh shut up Niall! But true hehe!” Svarade Harry.
- “Well actually, you will have to put up with a crying Harry for three weeks.” Sa jag.
- “What, why?” Frågade Louis.
- “Well, my parents didn’t let me go at first because of my leg. But then Harry came up with the great idea that I will fly to you after three weeks when my plaster is of.”
- “Oh, okay! But three weeks, Harry can handle that! You handled seven weeks without each other.” Sa Liam.
- “But wait, which countries will you be in the three first weeks?”
- “Germany, Poland, Ukraine, Spain and France I think.”
- “Oh okay, I have been to Germany and Spain. But never Poland, Ukraine or France. But I am glad that I’m not missing Italy, Sweden and specially the US. Little sad to miss France thoug.”