onedirectionstoryblogg

En vecka senare (dagen innan killarna ska åka på turné):

Jag och Harry låg i min säng på morgonen och bara mös.
- ”I don’t want you to leave tomorrow Harry.” Sa jag med en ledsen röst.
- “Aw cutie! I don’t want to leave either. But I have to! And we will see each other again in three weeks.”
- “I know! But I don’t want to be without you, and three weeks is a long time.”
- “I know! But we can do it! And we will talk every day! I promise.”  
- “Good! I know it’s very cosy here with you, but I am really hungry hehe!”
- “Haha Frida! You sound like Niall.”
- “No, Niall is hungry all the time, and I really mean ALL the time. I am just very hungry in the morning.”
- “Okey, if you say so. Let’s eat then.” Vi gick upp ur sängen, jag tog mina kryckor och började hoppa ner till köket. Harry gick snällt efter för att finnas där om jag skulle ramla eller något. Vi gjorde iordning smörgåsar och sedan satte vi oss på baksidan för att äta.
- ”I miss swimming in the swimming pool!” Sa jag och suckade.
- ”I know yo do babe! When we come home from the tour we should have a pool party, you me, the guys, Eleanor and Alice.”
- “Yeeah, that sounds awesome! Can´t wait.” Vi satt och snackade lite och sedan bestämde vi oss för att ringa killarna och se om de ville komma över. De åkte ju till Tyskland imorgon och jag ville hinna träffa dem innan.
- ”Is it okay if Eleanor comes too? Louis is with her.” Frågade Harry mig.
- “Yeah sure! That will be awesome!”
- “Great, they’ll be here in 15 minutes.”

15 minuter senare plingade det på dörren. Jag och Harry gick in för att öppna. Men som vanligt kom Alice springandes och hann före oss.
- ”LOOOOUIIIIIS!” Skrek Alice när hon såg Louis.
- ”ALIIIICE!” Skrek Louis tillbaka och släppte Eleanors hand för att fånga upp Alice.
- ”Louis, who is that girl?” Sa Alice och pekade på Eleanor. De hade inte träffats förut.
- ”That’s my beautiful girlfriend Eleanor.”
- ”Hello Eleanor. Just to be clear, Louis is mine.” Vi alla skrattade, för att vara en femåring kunde Alice saga riktigt klockrena kommentarer ibland.
- ”You must be Alice, Louis have told me very much about you. Aw, can´t he be boths?”
- “Okay. Come Eleanor, I want to show you my new teddy bear.”
- “Sound fun, I just need to take of my shoes.” Hon tog av skorna, kramade om mig och Harry, sedan tog Alice hennes hand och drog med henne till sitt rum.
- ”Wow, my two favorite girls just abandoned me.” Sa Louis med en trumpen min.
- “Hey, I am still here? Aren’t I on your list with favorite girls?” Sa jag och försökte se lite ledsen ut.
- ”Of course you are Fridaa! Never leave me!” Han bar upp mig i famnen och gick in med mig till vardagsrummet.
- ”Heey, she is my girlfriend! Just because your have abandoned you doesn´t mean you can steel mine.” Skrek Harry på skoj till oss. Jag och Louis skrattade. Resten av killarna kom in till oss och jag hoppade för att sätta mig i Harrys knä.
- ”Louis won’t get me! Because I would never leave you.” Viskade jag i hans öra. Han log upp som en sol och kysste mig lätt på kinden.
- ”So what are we going to do today?” Frågade Zayn.
- “I don’t know! Just relax and hang out maybe?” Sa jag.
- “Sounds good to me.” Svarade Zayn och de andra killarna höll med. Jag kände hur mobilen började vibrera i fickan, jag tog upp den och såg att det var Sara.
- ”Sorry boys, I have to get this. It´s my best friend Sara.” Sa jag och log mot dem. Jag hoppade iväg och upp till mitt rum för att kunna prata ostört med henne.

- ”Heej älskling! Hur är det? Jag saknar dig!” Sa jag när jag hade svarat.
- ”Saknat mig?! Jo men visst vi säger så! Du har ju för fan inte hört av dig mer än en gång sedan du åkte till London.” Svarade Sara argt.
- ”Förlåt! Men ja i början var det mycket med att packa upp och ja jag har helt enkelt inte haft tid.” Det var en lögn, jag hade haft tid, jag hade bara glömt bort det, och jag skämdes sjukt mycket över det.
- ”Jag förstår att du inte har tid, du hänger säkert med din pojkvän och resten av killarna hela jävla tiden, klart som fan att man glömmer bort sina vänner i Sverige då!” Sa hon ironiskt och hon lät verkligen jättearg på rösten.
- ”Förlåt Sara, jag har jättedåligt samvete!”
- ”Du hade fan inte ens tid att ringa när du hade skadat dig. Nej det fick man reda på genom skvallertidningar istället. Jag har saknat dig så mycket att det gör ont, jag har väntat varje dag på att du skulle ringa. Sedan när jag såg bilden på dig och Harry och du hade gips och bilden var tagen för två veckor sedan fick jag fan nog! Hur fan kunde du inte ha tid att ringa din bästa vän och bara berätta hur du hade det och att du var skadad? Asså fyfan Frida! Jag trodde vi var vänner och berättade allt för varandra!”
- ”Sara förlåt! Jag känner mig så hemsk just nu! Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga som får dig att förlåta mig.” Jag nästan grät nu.
- ”Du är hemsk! Det finns ingenting du kan säga som kommer göra att jag förlåter dig. Du är en sådan jävla falsk person! Du kan dra åt helvete!”
- ”SARAA! FÖRLÅT! Det var inte meningen att glömma att ringa. När jag hade skadat mig mådde jag skit i en vecka, jag orkade knappt göra någonting. Och jag ville inte att du skulle behöva oroa dig i onödan. Så jag skulle ringa när jag mådde bättre. Men sen blev det aldrig av. Snälla förlåt mig! Snälla?”
- ”Du kan försöka förklara dig hur mycket du vill, men jag säger dig bara en sak. Spara på krafterna till någon som bryr sig. För jag bryr mig verkligen inte längre!”
- ”Sara min bästa vän, snälla förlåt mig?”
- ”DU, VI ÄR INTE BÄSTA VÄNNER LÄNGRE! VI ÄR INTE ENS VÄNNER! DRA ÅT HELVETE FRIDA! HA ETT KUL LIV MED ONE DIRECTION!” Sedan la hon på. Jag la mig ner på sängen och bara grät. Hur fan kunde jag vara en sådan dålig människa som inte hörde av mig till min bästa vän? Jag förstår att hon är skitarg på mig just nu, men jag önskar att hon inte var det. Jag bara låg där på sängen och grät. Jag brydde mig inte ett dugg om killarna undrade var jag var, jag hade ingen lust att gå ner till dem. Fast jag ville gärna att Harry skulle komma upp till mig.