onedirectionstoryblogg

-”Wow, how long is Frida going to talk to Sara?” Frågade Liam en halvtimme efter att Frida hade försvunnit upp på sitt rum.
- ”Well, I think they haven’t talked for a very long time. So I guess they have a lot to tell each other.” Svarade jag.
- “Yeah, you know how girls are Liam.” Sa Louis och blinkade med ögat.
Eleanor och Alice kom tillbaka från Alice rum, hand i hand.
- ”Yaay, there’s my favorite girls, I have missed you.” Sa Louis och vi andra skrattade. Alice släppte Eleanors hand och sprang till Louis. Han lyfte upp henne i sitt knä. Louis var så himla gullig mot Alice, han behandlade henne som en egen lillasyster. Vi alla gillade Alice väldigt mycket, men Louis och Alice hade något speciellt band. Eleanor stod kvar där Alice hade lämnat henne och låtsades se ledsen ut.
- ”Alice, did you leave me for that guy? You are mean, I thought we had talked about this, it’s you and me against Louis.”
- “But Louis looked so sad, and I don´t want him to be sad. But now you look sad, Harry, give her a hug.” Vi alla skrattade, Alice var så himla gullig. Jag reste mig upp och gjorde som Alice hade sagt.
- ”Hey, where’s Frida?” Frågade Eleanor.
- ”She is talking to her best friend Sara. I think I maybe just should go and check on her? Just to see that she hasn’t fell or anything. Be right back.”

Jag gick upp för trappan och när jag var utanför Fridas dörr hörde jag snyftningar. Jag öppnade försiktigt dörren och såg Frida ligga på sängen och gråta.
- ”Frida, why are you crying? What happened?” Jag gick fram och la mig bredvid och höll om henne.
- ”My… best… friend… hates… me.” Fick hon fram mellan snyftningarna.
- ”What? Why sweetie?”
- ”Becuase I am a terrible person!”
- ”No, you are not! What happened?” Hon berättade allting för mig och jag kände medlidande. Hur kunde hennes bästa vän säga något sådant? Hon kunde ju för fan också ha ringt. Allt var inte Fridas fel.
- ”Sweetheart! It’s not your fault, she could have called you too.”
- “No, because I was the one who left, not her.”
- “You are not a bad person. You just made a mistake, everybody can do that. Give her some time and I think she will forgive you.”
- “Actually I know the perfect way to get her to forgive me.” Sa Frida och sken upp i ett litet leende.
- “Awesome, tell me babe!”
- ”I think we are going to be in Sweden when it is her birthday. So maybe we could through her a surprise party. Please can you and the guys perform? She is a big fan, she would get so happy.”
- “That sounds like a great idea. Yeah, I just have to talk to the boys. Oh that reminds me, I was just going up her to check on you. I think they might wonder where I am now. Should we go down to them?”
- “Ehm I think I want to be alone for a while, but you can go down. I’ll come soon.”
- “Oh, okey! Don’t forget that you are not a bad person! I love you with my whole heart Frida!”
- “I love you too Harry!” Jag kysste henne mjuk på läpparna och sedan gick jag ner till killarna, Alice och Eleanor igen.

Fridas perspektiv:

När Harry hade gått låg jag kvar på sängen ett tag och funderade över min plan. Sedan kom jag på att killarna åker ju imorgon. Nä jag kan inte ligga här och deppa, jag måste umgås med dem. Men först skulle jag bara smsa Sara. ”Förlåt Sara, jag vet att jag inte kan ta tillbaka vad jag har gjort! Men jag vill bara att du ska veta att jag är hemskt ledsen över det. Jag älskar dig och kommer alltid att göra. Du kommer alltid vara min bästa vän! Snälla förlåt mig? Jag lovar att aldrig göra om detta misstag! Förlåt älskling! Puss och kram /Frida.” Jag lät mobilen ligga kvar uppe på rummet, sedan tog jag kryckorna och hoppade ner till de andra.  

Jag tror att Harry hade berättat vad som hade hänt, för alla tittade medlidandes på mig och reste sig sedan upp för att ge mig en tröstandes kram.
- ”Thank you boys, and Eleanor. But hey, let’s not be sad. You guys are leaving tomorrow, we should do something fun today.”
- “Yeah, I think so too!” Svarade Eleanor.
- “What should we do then?” Sa Louis glatt.
- “CAN’T WE GO TO AMUSEMENT PARK?” Skrek Alice glatt.
- “YAAAAAY!” Let´s do that!” Svarade alla i kör.
- “I just have to talk to mum to see if it´s okay that Alice comes with us.” Jag och Alice gick ut till baksidan där mamma och pappa satt och läste varsin tidning.
- ”Hey mum and dad, Is it okay if we bring Alice to an amusement park? We´ll take good care of her, I promise.”
- “Yeah sure, I trust you and the guys.” Svarade mamma.
- “Thank you!” Svarade Alice glatt. Sedan sprang vi in till killarna och Eleanor igen.
- ”It was okay.” Sa Alice till dem. Vi tog på oss skorna och hoppade in i Louis bil. Även fast de har en stor bil så fick vi alla inte riktigt plats, så Alice fick sitta i Harrys knä. När vi kom fram till ett stort nöjesfält bara 10 minuter ifrån vårt hus gick vi för att köpa åkband och entrebiljetter. När vi kom in innanför entrén tog Alice Louis hand och sprang iväg, Eleanor och Niall sprang efter dem. Kvar stod jag, Liam, Zayn och Harry.
- ”So, what should we start with?” Frågade Liam.
- ”Let´s go to that rollercoaster.” Sa jag och pekade på en som inte såg så läskig ut.
- ”Babe, are you sure you can ride that with your leg?” Frågade Harry mig osäkert, som den beskyddande pojkvän han var.
- “Yes, Harry! I can handle it! Please? I hate this plaster, come on, can’t you just let me have a fun day and not mention my plaster every second?” Svarade jag och försökte att inte låta sur.
- “I´m sorry hun. You are right, let´s enjoy this day! I am not going to say a word about your plaster, but if it hurts or anything just let me know.”
- “Of course babe! Thank you.” Jag kysste honom på kinden och började hoppa mot bergodalbanan.

Vi var på nöjesfältet i flera timmar och hade jättekul. Vi satt nu hemma hos killarna och chillade. Vi hade släpt av Alice hemma, och Eleanor med dessvärre, för hon skulle upp tidigt imorgon och jobba. Hon skulle kanske komma med på turnén den sista veckan, men ingenting var bestämt ännu. Hennes chef var väldigt hård, så hon kanske inte skulle få ledigt. Vi var väldigt ledsna över det, men ledsnast var nog Louis. Han träffade knappt Eleanor alls på grund av hans och hennes jobb. Det måste vara jättejobbigt för dem. Jag undrar hur det kommer bli för mig och Harry när jag börjar skolan. Då kommer nog inte jag och Harry ha tid att ses lika ofta som vi ses nu, men vi ska nog kunna lösa det på något sätt.
- ”When are you guys leaving tomorrow?” Frågade jag.
- ”12 a.m. So we have to be at the airport like 11.15 I think.” Svarade Liam.
- “Do you want to sleep here hun?” Frågade Harry.
- “Yeah I´d love that!”