onedirectionstoryblogg

Vi var på nöjesfältet i flera timmar och hade jättekul. Vi satt nu hemma hos killarna och chillade. Vi hade släpt av Alice hemma, och Eleanor med dessvärre, för hon skulle upp tidigt imorgon och jobba. Hon skulle kanske komma med på turnén den sista veckan, men ingenting var bestämt ännu. Hennes chef var väldigt hård, så hon kanske inte skulle få ledigt. Vi var väldigt ledsna över det, men ledsnast var nog Louis. Han träffade knappt Eleanor alls på grund av hans och hennes jobb. Det måste vara jättejobbigt för dem. Jag undrar hur det kommer bli för mig och Harry när jag börjar skolan. Då kommer nog inte jag och Harry ha tid att ses lika ofta som vi ses nu, men vi ska nog kunna lösa det på något sätt.
- ”When are you guys leaving tomorrow?” Frågade jag.
- ”12 a.m. So we have to be at the airport like 11.15 I think.” Svarade Liam.
- “Do you want to sleep here hun?” Frågade Harry.
- “Yeah I´d love that!”

Det var fredag, men inte vilken fredag som helst, utan den fredagen då killarna skulle iväg på sin turné. Jag stod på flygplatsen med dem och var tvungen att säga hejdå. 
- "Heey, don´t look so sad! We´ll see each other in three weeks." Sa Harry för att försöka muntra upp mig. 
- "I know, but three weeks is a long time. What am I suposed to do home all alone? I know like nobody."
- "Well, maybe you should get some friends then." Sa Louis glatt mot mig. 
- "Yeah, please try, for me?" Sa Harry och log sådär gulligt som får en att bli kär på nytt. 
- "I´ll try. But I think it´s hard to get friends know when everybody know I am friends with you guys and dating Harry. I don´t know who to trust." 
- "I understand babe, but I´m sure you´ll find someone." Harry kramade om mig hårt. 
- "It´s time to go now." Sa Paul, deras manager som såg lite stressad ut. Jag kramade om killarna hårt och sist Harry. 
- "I´ll miss you so much Harry! Promise to call me when you have time."
- "I´ll miss  you too beautiful. But we can do this, we´ve handled seven weeks without each other you know."
- "Yes, I know. But it´s still hard. I love you Harry. Call me when you are in Germany."
- "I love you too Frida. I will. Ahd you, try to have some fun back here." Jag nickade och lutade mig sedan fram för att möta hans underbara läppar. Vi kysstes ända tills Paul sa att de verkligen var tvungna att gå. En sista kyss och sedan släppte vi taget om varandra. De gick mot säkerhetskontrollen och jag stod kvar på exakt samma ställe som Harrry hade lämnat mig på. Fansen stod bakom mig och skrek saker som: We are going to miss you!, Have a awesome tour, We love you guys. Jag kunde inte låta bli att le lite, fansen var så himla gulliga. Jag stod kvar på samma plats ända tills killarna var utanför mitt synfält. Jag stod kvar lite extra till och med och bara stirrade in i tomma intet. Plötsligt hör jag hur fansens glädjerop ändras mot hat, hat mot mig. Leave them alone, biatch!, you are so ugly, Harry deserves better!, Slut och en massa hot kommentarer. Säkerhetsvakterna försöker lugna ner tjejerna, men det går inte så bra eftersom att de är så många. Jag känner hur tårarna börjar rinna ner längs kinderna. Hur ska jag komma ut härifrån, fansen står ju ivägen för utgången, den ända vägen bort härifrån är in genom säkerhetskontrollerna. En vakt går fram till mig. 
- "Come on, follow me." Säger han. Han går rakt mot säkerhetskontrollen och jag följer snabbt efter. Vi går igenom och skiter fullständigt i att det piper om oss båda. 
- "There´s a way out that only the people who work here are supposed to use. But I saw the look on the girls, you could have been hurt." 
- "Thank you so much." Vi forstatte gå och jag såg plötsligt hur killarna satt på stolar vid en gate. Alla skrattade och hade kul, förutom Harry. Han såg ledsen ut. 
- "Is it okay if I just talk to them for like five minutes?" Frågade jag vakten. 
- "Yeah sure, maybe they can show you the way out. I have to get back to my job." 
- "Thank you so much for the help."
- "Your welcome." Han log och jag log tillbaka. Sedan vände han sig om och började gå tillbaka mot säkerhetskontrollen.

Jag sprang fram till Harry och hoppade på honom. 
- "Frida, what are you doing here?" Sa han förvånat och resten av killarna stirrade lika förvånat på mig. 
- "Ehm, the fans got a little bit crazy so a guard had to take me in here."
- "What? What did the fans do or say?" Sa Harry med en orolig blick. 
- "They said stuff like that I´m to ugly for you, that I should leave you alone and much other hat and threat stuff."
- "Oh, that is not okay! I wissed I could go back to the fans and tell them that it´s not  okay." Harry såg riktigt arg ut. 
- "Sometimes I just hate our fans. Why can´t they just accept our girlfriends?" Sa Louis och även han såg ganska arg ut. 
- "Heey, can´t we all write on twitter and tell them to stop." Sa Niall och kände sig stolt över sin grymma idé. 
- "Yeah, that´s a great idea." Svarade Louis och de andra nickade instämmande. De tog upp sina mobiler och började skriva något. Harry visade mig vad han hade skrivit: To all 1D fans out there, stop hating my girlfriend! She is the most wonderful girl on this planet, she does not deserve hate. You don´t know her. Stop saying she is ugly, that I deserve better and other hate stuff. She is beautiful to me, SHE is the one who deserves better. I have no idea how this amazing girl chose me. Please just stop sending hate to her, do you really think we will like you if you do that? Support her instead, she doesn´t deserve your hate! I love you Frida, very much! And I love you, all my fans out there, but only if you stop hating my girlfriend. Be happy for us instead. XX. Det var så gulligt så att jag nästan började gråta. 
- "Oh Harry, you are the most wonderful person in the hole world! I love you!"
- "Hope they´ll stop now. Love you too!" Resten av killarna hade skrivit väldigt gulliga tweets de med. 
- "Aw guys, you are so cute! Thank you."
- "Anything for you Frida." Svarade de och log mot mig. 
- "Should I walk you to the exit? We are suposed to board the flight in like 10 minutes." 
- "Yes, thank you Harry." Jag gav killarna varsin kram igen och sa hejdå. Harry tog tag i min hand och vi började gå mot utgången.

- "Good bye my love! I love you, see you soon!" Sa Harry till mig när vi var framme vid utgången. 
- "Good bye handsome! I love you too! Yes, I´ll count the days." Vi kysstes ett antal gånger och sedan var Harry tvungen att gå. Det kändes jobbigt, jag hade ju nyss sagt hejdå till honom. Det kändes jobbigt att se honom gå bortåt mot gaten. Jag klarade inte av att stå kvar och titta på hur han långsamt försvann, så jag öppnade dörren och gick ut i friska luften. Solen sken för fullt och trafiken var i full gång på vägen några meter bort. Jag var nu på andra sidan av hela flygplatsen, så jag var tvungen att gå runt allt för att kunna komma till busshållplatsen. När jag kom till busshållplatsen stod det ett gäng tjejer där. En av dem tittade på mig och skrek: 
- "There she is, Harrys ugly girl." Resten av tjejerna vände sig om mot mig och sedan gick de alla med snabba steg mot mig. Jag stod som fast frusen i marken. Paniken steg inom mig och jag ville bara springa därifrån, men mina ben gick inte att röra, de ville stå kvar. Tjejerna var snabbt framme vid mig. 
- "We saw the boys tweets. You made them write that huh?" Sa en av dem. Jag öppnade munnnen för att säga något, men det kom inget ljud. 
- "I don´t get it. I don´t know what Harry sees in you." Sedan klev en av tjejerna ännu närmre mig. Hon sträckte ut handen och smällde till mig hårt med knytnäven rakt i ansiktet på mig. Hon slog så hårt att jag nästan tappade balansen, men jag lyckades stå kvar. En annan tjej kom fram och slog mig ännu hårdare. Den här gången lyckades jag inte stå kvar utan ramlade rakt bakåt på asfalten. Huvudet dunkade i marken och sedan blev allt svart, igen.