onedirectionstoryblogg

Vi var på nöjesfältet i flera timmar och hade jättekul. Vi satt nu hemma hos killarna och chillade. Vi hade släpt av Alice hemma, och Eleanor med dessvärre, för hon skulle upp tidigt imorgon och jobba. Hon skulle kanske komma med på turnén den sista veckan, men ingenting var bestämt ännu. Hennes chef var väldigt hård, så hon kanske inte skulle få ledigt. Vi var väldigt ledsna över det, men ledsnast var nog Louis. Han träffade knappt Eleanor alls på grund av hans och hennes jobb. Det måste vara jättejobbigt för dem. Jag undrar hur det kommer bli för mig och Harry när jag börjar skolan. Då kommer nog inte jag och Harry ha tid att ses lika ofta som vi ses nu, men vi ska nog kunna lösa det på något sätt.
- ”When are you guys leaving tomorrow?” Frågade jag.
- ”12 a.m. So we have to be at the airport like 11.15 I think.” Svarade Liam.
- “Do you want to sleep here hun?” Frågade Harry.
- “Yeah I´d love that!”

Det var fredag, men inte vilken fredag som helst, utan den fredagen då killarna skulle iväg på sin turné. Jag stod på flygplatsen med dem och var tvungen att säga hejdå. 
- "Heey, don´t look so sad! We´ll see each other in three weeks." Sa Harry för att försöka muntra upp mig. 
- "I know, but three weeks is a long time. What am I suposed to do home all alone? I know like nobody."
- "Well, maybe you should get some friends then." Sa Louis glatt mot mig. 
- "Yeah, please try, for me?" Sa Harry och log sådär gulligt som får en att bli kär på nytt. 
- "I´ll try. But I think it´s hard to get friends know when everybody know I am friends with you guys and dating Harry. I don´t know who to trust." 
- "I understand babe, but I´m sure you´ll find someone." Harry kramade om mig hårt. 
- "It´s time to go now." Sa Paul, deras manager som såg lite stressad ut. Jag kramade om killarna hårt och sist Harry. 
- "I´ll miss you so much Harry! Promise to call me when you have time."
- "I´ll miss  you too beautiful. But we can do this, we´ve handled seven weeks without each other you know."
- "Yes, I know. But it´s still hard. I love you Harry. Call me when you are in Germany."
- "I love you too Frida. I will. Ahd you, try to have some fun back here." Jag nickade och lutade mig sedan fram för att möta hans underbara läppar. Vi kysstes ända tills Paul sa att de verkligen var tvungna att gå. En sista kyss och sedan släppte vi taget om varandra. De gick mot säkerhetskontrollen och jag stod kvar på exakt samma ställe som Harrry hade lämnat mig på. Fansen stod bakom mig och skrek saker som: We are going to miss you!, Have a awesome tour, We love you guys. Jag kunde inte låta bli att le lite, fansen var så himla gulliga. Jag stod kvar på samma plats ända tills killarna var utanför mitt synfält. Jag stod kvar lite extra till och med och bara stirrade in i tomma intet. Plötsligt hör jag hur fansens glädjerop ändras mot hat, hat mot mig. Leave them alone, biatch!, you are so ugly, Harry deserves better!, Slut och en massa hot kommentarer. Säkerhetsvakterna försöker lugna ner tjejerna, men det går inte så bra eftersom att de är så många. Jag känner hur tårarna börjar rinna ner längs kinderna. Hur ska jag komma ut härifrån, fansen står ju ivägen för utgången, den ända vägen bort härifrån är in genom säkerhetskontrollerna. En vakt går fram till mig. 
- "Come on, follow me." Säger han. Han går rakt mot säkerhetskontrollen och jag följer snabbt efter. Vi går igenom och skiter fullständigt i att det piper om oss båda. 
- "There´s a way out that only the people who work here are supposed to use. But I saw the look on the girls, you could have been hurt." 
- "Thank you so much." Vi forstatte gå och jag såg plötsligt hur killarna satt på stolar vid en gate. Alla skrattade och hade kul, förutom Harry. Han såg ledsen ut. 
- "Is it okay if I just talk to them for like five minutes?" Frågade jag vakten. 
- "Yeah sure, maybe they can show you the way out. I have to get back to my job." 
- "Thank you so much for the help."
- "Your welcome." Han log och jag log tillbaka. Sedan vände han sig om och började gå tillbaka mot säkerhetskontrollen.

Jag sprang fram till Harry och hoppade på honom. 
- "Frida, what are you doing here?" Sa han förvånat och resten av killarna stirrade lika förvånat på mig. 
- "Ehm, the fans got a little bit crazy so a guard had to take me in here."
- "What? What did the fans do or say?" Sa Harry med en orolig blick. 
- "They said stuff like that I´m to ugly for you, that I should leave you alone and much other hat and threat stuff."
- "Oh, that is not okay! I wissed I could go back to the fans and tell them that it´s not  okay." Harry såg riktigt arg ut. 
- "Sometimes I just hate our fans. Why can´t they just accept our girlfriends?" Sa Louis och även han såg ganska arg ut. 
- "Heey, can´t we all write on twitter and tell them to stop." Sa Niall och kände sig stolt över sin grymma idé. 
- "Yeah, that´s a great idea." Svarade Louis och de andra nickade instämmande. De tog upp sina mobiler och började skriva något. Harry visade mig vad han hade skrivit: To all 1D fans out there, stop hating my girlfriend! She is the most wonderful girl on this planet, she does not deserve hate. You don´t know her. Stop saying she is ugly, that I deserve better and other hate stuff. She is beautiful to me, SHE is the one who deserves better. I have no idea how this amazing girl chose me. Please just stop sending hate to her, do you really think we will like you if you do that? Support her instead, she doesn´t deserve your hate! I love you Frida, very much! And I love you, all my fans out there, but only if you stop hating my girlfriend. Be happy for us instead. XX. Det var så gulligt så att jag nästan började gråta. 
- "Oh Harry, you are the most wonderful person in the hole world! I love you!"
- "Hope they´ll stop now. Love you too!" Resten av killarna hade skrivit väldigt gulliga tweets de med. 
- "Aw guys, you are so cute! Thank you."
- "Anything for you Frida." Svarade de och log mot mig. 
- "Should I walk you to the exit? We are suposed to board the flight in like 10 minutes." 
- "Yes, thank you Harry." Jag gav killarna varsin kram igen och sa hejdå. Harry tog tag i min hand och vi började gå mot utgången.

- "Good bye my love! I love you, see you soon!" Sa Harry till mig när vi var framme vid utgången. 
- "Good bye handsome! I love you too! Yes, I´ll count the days." Vi kysstes ett antal gånger och sedan var Harry tvungen att gå. Det kändes jobbigt, jag hade ju nyss sagt hejdå till honom. Det kändes jobbigt att se honom gå bortåt mot gaten. Jag klarade inte av att stå kvar och titta på hur han långsamt försvann, så jag öppnade dörren och gick ut i friska luften. Solen sken för fullt och trafiken var i full gång på vägen några meter bort. Jag var nu på andra sidan av hela flygplatsen, så jag var tvungen att gå runt allt för att kunna komma till busshållplatsen. När jag kom till busshållplatsen stod det ett gäng tjejer där. En av dem tittade på mig och skrek: 
- "There she is, Harrys ugly girl." Resten av tjejerna vände sig om mot mig och sedan gick de alla med snabba steg mot mig. Jag stod som fast frusen i marken. Paniken steg inom mig och jag ville bara springa därifrån, men mina ben gick inte att röra, de ville stå kvar. Tjejerna var snabbt framme vid mig. 
- "We saw the boys tweets. You made them write that huh?" Sa en av dem. Jag öppnade munnnen för att säga något, men det kom inget ljud. 
- "I don´t get it. I don´t know what Harry sees in you." Sedan klev en av tjejerna ännu närmre mig. Hon sträckte ut handen och smällde till mig hårt med knytnäven rakt i ansiktet på mig. Hon slog så hårt att jag nästan tappade balansen, men jag lyckades stå kvar. En annan tjej kom fram och slog mig ännu hårdare. Den här gången lyckades jag inte stå kvar utan ramlade rakt bakåt på asfalten. Huvudet dunkade i marken och sedan blev allt svart, igen.

-”Wow, how long is Frida going to talk to Sara?” Frågade Liam en halvtimme efter att Frida hade försvunnit upp på sitt rum.
- ”Well, I think they haven’t talked for a very long time. So I guess they have a lot to tell each other.” Svarade jag.
- “Yeah, you know how girls are Liam.” Sa Louis och blinkade med ögat.
Eleanor och Alice kom tillbaka från Alice rum, hand i hand.
- ”Yaay, there’s my favorite girls, I have missed you.” Sa Louis och vi andra skrattade. Alice släppte Eleanors hand och sprang till Louis. Han lyfte upp henne i sitt knä. Louis var så himla gullig mot Alice, han behandlade henne som en egen lillasyster. Vi alla gillade Alice väldigt mycket, men Louis och Alice hade något speciellt band. Eleanor stod kvar där Alice hade lämnat henne och låtsades se ledsen ut.
- ”Alice, did you leave me for that guy? You are mean, I thought we had talked about this, it’s you and me against Louis.”
- “But Louis looked so sad, and I don´t want him to be sad. But now you look sad, Harry, give her a hug.” Vi alla skrattade, Alice var så himla gullig. Jag reste mig upp och gjorde som Alice hade sagt.
- ”Hey, where’s Frida?” Frågade Eleanor.
- ”She is talking to her best friend Sara. I think I maybe just should go and check on her? Just to see that she hasn’t fell or anything. Be right back.”

Jag gick upp för trappan och när jag var utanför Fridas dörr hörde jag snyftningar. Jag öppnade försiktigt dörren och såg Frida ligga på sängen och gråta.
- ”Frida, why are you crying? What happened?” Jag gick fram och la mig bredvid och höll om henne.
- ”My… best… friend… hates… me.” Fick hon fram mellan snyftningarna.
- ”What? Why sweetie?”
- ”Becuase I am a terrible person!”
- ”No, you are not! What happened?” Hon berättade allting för mig och jag kände medlidande. Hur kunde hennes bästa vän säga något sådant? Hon kunde ju för fan också ha ringt. Allt var inte Fridas fel.
- ”Sweetheart! It’s not your fault, she could have called you too.”
- “No, because I was the one who left, not her.”
- “You are not a bad person. You just made a mistake, everybody can do that. Give her some time and I think she will forgive you.”
- “Actually I know the perfect way to get her to forgive me.” Sa Frida och sken upp i ett litet leende.
- “Awesome, tell me babe!”
- ”I think we are going to be in Sweden when it is her birthday. So maybe we could through her a surprise party. Please can you and the guys perform? She is a big fan, she would get so happy.”
- “That sounds like a great idea. Yeah, I just have to talk to the boys. Oh that reminds me, I was just going up her to check on you. I think they might wonder where I am now. Should we go down to them?”
- “Ehm I think I want to be alone for a while, but you can go down. I’ll come soon.”
- “Oh, okey! Don’t forget that you are not a bad person! I love you with my whole heart Frida!”
- “I love you too Harry!” Jag kysste henne mjuk på läpparna och sedan gick jag ner till killarna, Alice och Eleanor igen.

Fridas perspektiv:

När Harry hade gått låg jag kvar på sängen ett tag och funderade över min plan. Sedan kom jag på att killarna åker ju imorgon. Nä jag kan inte ligga här och deppa, jag måste umgås med dem. Men först skulle jag bara smsa Sara. ”Förlåt Sara, jag vet att jag inte kan ta tillbaka vad jag har gjort! Men jag vill bara att du ska veta att jag är hemskt ledsen över det. Jag älskar dig och kommer alltid att göra. Du kommer alltid vara min bästa vän! Snälla förlåt mig? Jag lovar att aldrig göra om detta misstag! Förlåt älskling! Puss och kram /Frida.” Jag lät mobilen ligga kvar uppe på rummet, sedan tog jag kryckorna och hoppade ner till de andra.  

Jag tror att Harry hade berättat vad som hade hänt, för alla tittade medlidandes på mig och reste sig sedan upp för att ge mig en tröstandes kram.
- ”Thank you boys, and Eleanor. But hey, let’s not be sad. You guys are leaving tomorrow, we should do something fun today.”
- “Yeah, I think so too!” Svarade Eleanor.
- “What should we do then?” Sa Louis glatt.
- “CAN’T WE GO TO AMUSEMENT PARK?” Skrek Alice glatt.
- “YAAAAAY!” Let´s do that!” Svarade alla i kör.
- “I just have to talk to mum to see if it´s okay that Alice comes with us.” Jag och Alice gick ut till baksidan där mamma och pappa satt och läste varsin tidning.
- ”Hey mum and dad, Is it okay if we bring Alice to an amusement park? We´ll take good care of her, I promise.”
- “Yeah sure, I trust you and the guys.” Svarade mamma.
- “Thank you!” Svarade Alice glatt. Sedan sprang vi in till killarna och Eleanor igen.
- ”It was okay.” Sa Alice till dem. Vi tog på oss skorna och hoppade in i Louis bil. Även fast de har en stor bil så fick vi alla inte riktigt plats, så Alice fick sitta i Harrys knä. När vi kom fram till ett stort nöjesfält bara 10 minuter ifrån vårt hus gick vi för att köpa åkband och entrebiljetter. När vi kom in innanför entrén tog Alice Louis hand och sprang iväg, Eleanor och Niall sprang efter dem. Kvar stod jag, Liam, Zayn och Harry.
- ”So, what should we start with?” Frågade Liam.
- ”Let´s go to that rollercoaster.” Sa jag och pekade på en som inte såg så läskig ut.
- ”Babe, are you sure you can ride that with your leg?” Frågade Harry mig osäkert, som den beskyddande pojkvän han var.
- “Yes, Harry! I can handle it! Please? I hate this plaster, come on, can’t you just let me have a fun day and not mention my plaster every second?” Svarade jag och försökte att inte låta sur.
- “I´m sorry hun. You are right, let´s enjoy this day! I am not going to say a word about your plaster, but if it hurts or anything just let me know.”
- “Of course babe! Thank you.” Jag kysste honom på kinden och började hoppa mot bergodalbanan.

Vi var på nöjesfältet i flera timmar och hade jättekul. Vi satt nu hemma hos killarna och chillade. Vi hade släpt av Alice hemma, och Eleanor med dessvärre, för hon skulle upp tidigt imorgon och jobba. Hon skulle kanske komma med på turnén den sista veckan, men ingenting var bestämt ännu. Hennes chef var väldigt hård, så hon kanske inte skulle få ledigt. Vi var väldigt ledsna över det, men ledsnast var nog Louis. Han träffade knappt Eleanor alls på grund av hans och hennes jobb. Det måste vara jättejobbigt för dem. Jag undrar hur det kommer bli för mig och Harry när jag börjar skolan. Då kommer nog inte jag och Harry ha tid att ses lika ofta som vi ses nu, men vi ska nog kunna lösa det på något sätt.
- ”When are you guys leaving tomorrow?” Frågade jag.
- ”12 a.m. So we have to be at the airport like 11.15 I think.” Svarade Liam.
- “Do you want to sleep here hun?” Frågade Harry.
- “Yeah I´d love that!”

En vecka senare (dagen innan killarna ska åka på turné):

Jag och Harry låg i min säng på morgonen och bara mös.
- ”I don’t want you to leave tomorrow Harry.” Sa jag med en ledsen röst.
- “Aw cutie! I don’t want to leave either. But I have to! And we will see each other again in three weeks.”
- “I know! But I don’t want to be without you, and three weeks is a long time.”
- “I know! But we can do it! And we will talk every day! I promise.”  
- “Good! I know it’s very cosy here with you, but I am really hungry hehe!”
- “Haha Frida! You sound like Niall.”
- “No, Niall is hungry all the time, and I really mean ALL the time. I am just very hungry in the morning.”
- “Okey, if you say so. Let’s eat then.” Vi gick upp ur sängen, jag tog mina kryckor och började hoppa ner till köket. Harry gick snällt efter för att finnas där om jag skulle ramla eller något. Vi gjorde iordning smörgåsar och sedan satte vi oss på baksidan för att äta.
- ”I miss swimming in the swimming pool!” Sa jag och suckade.
- ”I know yo do babe! When we come home from the tour we should have a pool party, you me, the guys, Eleanor and Alice.”
- “Yeeah, that sounds awesome! Can´t wait.” Vi satt och snackade lite och sedan bestämde vi oss för att ringa killarna och se om de ville komma över. De åkte ju till Tyskland imorgon och jag ville hinna träffa dem innan.
- ”Is it okay if Eleanor comes too? Louis is with her.” Frågade Harry mig.
- “Yeah sure! That will be awesome!”
- “Great, they’ll be here in 15 minutes.”

15 minuter senare plingade det på dörren. Jag och Harry gick in för att öppna. Men som vanligt kom Alice springandes och hann före oss.
- ”LOOOOUIIIIIS!” Skrek Alice när hon såg Louis.
- ”ALIIIICE!” Skrek Louis tillbaka och släppte Eleanors hand för att fånga upp Alice.
- ”Louis, who is that girl?” Sa Alice och pekade på Eleanor. De hade inte träffats förut.
- ”That’s my beautiful girlfriend Eleanor.”
- ”Hello Eleanor. Just to be clear, Louis is mine.” Vi alla skrattade, för att vara en femåring kunde Alice saga riktigt klockrena kommentarer ibland.
- ”You must be Alice, Louis have told me very much about you. Aw, can´t he be boths?”
- “Okay. Come Eleanor, I want to show you my new teddy bear.”
- “Sound fun, I just need to take of my shoes.” Hon tog av skorna, kramade om mig och Harry, sedan tog Alice hennes hand och drog med henne till sitt rum.
- ”Wow, my two favorite girls just abandoned me.” Sa Louis med en trumpen min.
- “Hey, I am still here? Aren’t I on your list with favorite girls?” Sa jag och försökte se lite ledsen ut.
- ”Of course you are Fridaa! Never leave me!” Han bar upp mig i famnen och gick in med mig till vardagsrummet.
- ”Heey, she is my girlfriend! Just because your have abandoned you doesn´t mean you can steel mine.” Skrek Harry på skoj till oss. Jag och Louis skrattade. Resten av killarna kom in till oss och jag hoppade för att sätta mig i Harrys knä.
- ”Louis won’t get me! Because I would never leave you.” Viskade jag i hans öra. Han log upp som en sol och kysste mig lätt på kinden.
- ”So what are we going to do today?” Frågade Zayn.
- “I don’t know! Just relax and hang out maybe?” Sa jag.
- “Sounds good to me.” Svarade Zayn och de andra killarna höll med. Jag kände hur mobilen började vibrera i fickan, jag tog upp den och såg att det var Sara.
- ”Sorry boys, I have to get this. It´s my best friend Sara.” Sa jag och log mot dem. Jag hoppade iväg och upp till mitt rum för att kunna prata ostört med henne.

- ”Heej älskling! Hur är det? Jag saknar dig!” Sa jag när jag hade svarat.
- ”Saknat mig?! Jo men visst vi säger så! Du har ju för fan inte hört av dig mer än en gång sedan du åkte till London.” Svarade Sara argt.
- ”Förlåt! Men ja i början var det mycket med att packa upp och ja jag har helt enkelt inte haft tid.” Det var en lögn, jag hade haft tid, jag hade bara glömt bort det, och jag skämdes sjukt mycket över det.
- ”Jag förstår att du inte har tid, du hänger säkert med din pojkvän och resten av killarna hela jävla tiden, klart som fan att man glömmer bort sina vänner i Sverige då!” Sa hon ironiskt och hon lät verkligen jättearg på rösten.
- ”Förlåt Sara, jag har jättedåligt samvete!”
- ”Du hade fan inte ens tid att ringa när du hade skadat dig. Nej det fick man reda på genom skvallertidningar istället. Jag har saknat dig så mycket att det gör ont, jag har väntat varje dag på att du skulle ringa. Sedan när jag såg bilden på dig och Harry och du hade gips och bilden var tagen för två veckor sedan fick jag fan nog! Hur fan kunde du inte ha tid att ringa din bästa vän och bara berätta hur du hade det och att du var skadad? Asså fyfan Frida! Jag trodde vi var vänner och berättade allt för varandra!”
- ”Sara förlåt! Jag känner mig så hemsk just nu! Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga som får dig att förlåta mig.” Jag nästan grät nu.
- ”Du är hemsk! Det finns ingenting du kan säga som kommer göra att jag förlåter dig. Du är en sådan jävla falsk person! Du kan dra åt helvete!”
- ”SARAA! FÖRLÅT! Det var inte meningen att glömma att ringa. När jag hade skadat mig mådde jag skit i en vecka, jag orkade knappt göra någonting. Och jag ville inte att du skulle behöva oroa dig i onödan. Så jag skulle ringa när jag mådde bättre. Men sen blev det aldrig av. Snälla förlåt mig! Snälla?”
- ”Du kan försöka förklara dig hur mycket du vill, men jag säger dig bara en sak. Spara på krafterna till någon som bryr sig. För jag bryr mig verkligen inte längre!”
- ”Sara min bästa vän, snälla förlåt mig?”
- ”DU, VI ÄR INTE BÄSTA VÄNNER LÄNGRE! VI ÄR INTE ENS VÄNNER! DRA ÅT HELVETE FRIDA! HA ETT KUL LIV MED ONE DIRECTION!” Sedan la hon på. Jag la mig ner på sängen och bara grät. Hur fan kunde jag vara en sådan dålig människa som inte hörde av mig till min bästa vän? Jag förstår att hon är skitarg på mig just nu, men jag önskar att hon inte var det. Jag bara låg där på sängen och grät. Jag brydde mig inte ett dugg om killarna undrade var jag var, jag hade ingen lust att gå ner till dem. Fast jag ville gärna att Harry skulle komma upp till mig.

Annas perspektiv (Fridas mamma):

Mobilen ringde och jag kände inte igen numret. Men jag svarade ändå.
- ”Anna här!”
- ”Hello this is Harry.”
- ”Oh hey Harry. Where you trying to reach Frida but she didn´t answer? She is sleeping. ”Actually I called to talk with you.”
- “Oh, okey! So what do you want to talk about?”
- ”The tour…”
- ”Oh, so Frida have told you what we said? Well I don’t think it is such a good idea to let her fly all over the world with a broken leg.”
- “I know, that’s why I called you. I have an idea.” Harry berättade om sin idé och först var jag lite osäker, men till slut gick jag med på det. Jag sa till honom att jag skulle berätta för Frida, och att han kunde komma hit när han hade vaknat och överraska Frida. Vi sa hejdå och jag gick sedan för att sova.

Nästa morgon:

När jag vaknade kom jag på vad jag och Harry hade bestämt. Så jag gick för att väcka Frida och berätta. Jag visste att hon skulle bli glad.
- ”Frida! Vakna! Jag måste berätta en sak för dig!” Frida vaknade inte, så jag drog av henne täcket.
- ”Neeeej! KAAAALLT! GE TILLBAKA MIG TÄCKE, VEM DU NU ÄN ÄR! JAG VILL SOVA!”
- ”Frida, det är bara jag. Ta det lugnt. Jag måste prata med dig.”
- ”Oj, hehe god morgon mamma! Visst, prata på du.”
- ”Jo Harry ringde mig igår.”
- ”Juste, han sa att han hade en idé och ville prata med dig. Så vad var hans idé?”
- ”Jo, eftersom att både jag och pappa inte tyckte att du skulle flyga runt i världen med ett gipsat ben så tänkte vi säga nej till dig. Men sedan ringde Harry, han hade den smarta idén att du skulle följa med dem på turnén när du ha tagit bort dit gips. Vilket är om 4 veckor, och eftersom att de inte åker förrän om en vecka så behöver du bara vara utan Harry i 3 veckor. Låter det bra gumman?”
- ”ÅÅÅÅH, tack så mycket mamma! Du är bäst!”
- ”Gumman då, tacka inte mig. Tacka Harry, det var ju hans smarta idé.” Och rätt som det var så plingade det på dörren.
- ”Gumman går du och öppnar?”
- ”Va, men jag har ju bara pyjamas!”
- ”Äsch det spelar väl ingen roll. Här har du dina kryckor, gå nu.”

Fridas perspektiv:

Jag gjorde som mamma sa och hoppade ner för trappan med kryckorna. Undra vem det kunde vara, varför kunde inte bara mamma ha öppnat dörren? Jag hoppade trött fram mot dörren, jag hade ju trots allt vaknat för bara 10 minuter sedan, och jag hade ju inte precis blivit väckt på ett särskilt milt sätt. Jag öppnade dörren och tittade ut. Där stod min underbara pojkvän.
- ”HARRYYYY! What are you doing here so early?” Jag sken upp i världens leende.
- ”Well when I spoke to your mother yesterday she said that I could come over when I had woken up. And I really wanted to see you, so I put my alarm clock on 8 o’clock, and yeah, now I’m here!” Han sträckte ut sina armar mot mig och jag släppte mina kryckor och tog stöd i hans famn istället.
- ”You are the most wonderful boyfriend a girl could ever get. I am never letting you go Harry!”
- “Good, because I am never letting you go either.” Vi log mot varandra innan våra läppar möttes i en underbar kyss.
- ”And thank you for coming up with that great idea. I love you so much! We are going to have a blast on the tour.”
- “Anything for you my baby. I just could not be without you for six weeks again. I love you too, more than I can describe! Yes we are going to have an awesome time.”
- “Come on, let’s not stand here all day long. Let’s go inside.” Vi gick in och satte oss i soffan. Vi satt och bara snackade, efter ett tag kom jag på att jag hade ju inte ätit frukost.
- ”Ehm Harry, I woke up like ten minutes before you came. So I haven’t eaten breakfast, and I still have my pyjamas on haha! I am hungry.”
- “You are cute with no make-up and pyjamas!”
- “Aw you are too cute. But I think I should eat and get dressed.”
- “Okay, Liam texted me and asked what I was doing. Is it okay if they all come over? We are free today.”
- “Yeah sure. Sounds awesome. Come on now.” Jag ställde mig upp och tog tag I mina kryckor men mer än så hann jag inte förrän Harry lyfte upp mig I sin famn och bar in mig till köket.
- ”Haha no Harry, please let me down.” Han släppte ner mig på en av stolarna i köket.
- ”I’ll fix breakfast to you my girl, just sit there and relax.”
- “You don’t have to do that, just go and get my crutches, I can fix my own breakfast.”
- “Nope, I’ll do your breakfast.” Jag kände att det inte var någon idé att fortstätta klaga, så jag lät honom fixa min frukost. Han ställde fram en tallrik framför mig, på tallriken låg två mackor med ost och paprika som var format som ett hjärta.
- ”Aaw Harry! You are just so sweet!” Jag kysste honom lätt på läpparna och började äta på den första mackan. ”Don’t you want anything to eat?”
- ”Naah, I ate at home. I’m not like Niall.”
- ”Haha, Niall is crazy.” Precis som Frida hade sagt det såg jag Niall i dörröppningen till köket.
- ”Yes I am crazyyyyy!” Skrek han. Jag och Frida började skratta, nu kom de andra killarna in till köket.
- ”What are you laughing about?” Frågade Louis nyfiket.
- ”Niall, he is crazyyyyy!” Svarade jag mellan skratten och jag och Harry började skratta ännu mera.
- ”I don’t understand why that is so funny. We all know that Niall is crazy. And Niall how can you be hungry now? You ate four sandwiches like twenty minutes ago.” Sa Liam till Niall som stod och gjorde två mackor. Jag och Harry började skratta ännu mera nu. Jag höll på att ramla av stolen men Louis var snabb med att fånga mig.
- ”Take it easy girl we don’t want another concussion or broken leg.” Sa han till mig. Jag och Harry lugna ner oss lite.
- ”Heey boys!” Sa jag och kramade om dem alla. ”Have Harry told you the great news?”
- ”Heey Frida! No? What is it? ARE YOU PREGNANT FRIDA?” Skrek Louis.
- “Not so loud please, my parents might here you.” Och precis efter att jag hade sagt det kom mamma inspringandes i köket.
- ”ÄR DU GRAVID FRIDA?! HERREGUD, SKA JAG BLI MORMOR?”
- ”Nej mamma, jag är inte gravid! Det var bara Louis som trodde det. Snälla gå nu.”
- ”Jaha, vilken tur då. För jag vill inte bli mormor ännu.” Hon gick ut ur rummet och killarna kollade frågandes på mig.
- ”She heard you Louis. So she asked if I was pregnant. Which I’m not.” Killarna brast ut i skratt, jag blängde bara surt på dem. Efter ett tag lugnade de ner sig och Zayn sa:
- ”So, what was the good news then? Tell us.”
- ”Okay. I am going on tour with you!” Sa jag glatt.
- “Oh my god! That is so awesome! Then we won´t have to put up with a crying Harry every day! WOHOO!” Sa Niall.
- “Oh shut up Niall! But true hehe!” Svarade Harry.
- “Well actually, you will have to put up with a crying Harry for three weeks.” Sa jag.
- “What, why?” Frågade Louis.
- “Well, my parents didn’t let me go at first because of my leg. But then Harry came up with the great idea that I will fly to you after three weeks when my plaster is of.”
- “Oh, okay! But three weeks, Harry can handle that! You handled seven weeks without each other.” Sa Liam.
- “But wait, which countries will you be in the three first weeks?”
- “Germany, Poland, Ukraine, Spain and France I think.”
- “Oh okay, I have been to Germany and Spain. But never Poland, Ukraine or France. But I am glad that I’m not missing Italy, Sweden and specially the US. Little sad to miss France thoug.”

Tidigare: När vi väl kom hem var vi alla helt genomblöta och Louis var helt slut. Jag tackade honom så jättemycket och sedan gick jag för att kolla med pappa om han hade några kläder som killarna kunde låna. De fick alla varsin t-shirt och ett par lite förstora byxor, men det fick duga. Jag hoppade upp till mitt rum för att byta om till mjukiskläderna igen. Det var skönt att ha dem nu när jag frös så mycket. När jag kom ner igen stod killarna i köket och fixade smörgåsar och varm choklad. Vi satte oss vid borde och åt och snackade.

Två veckor hade nu gått sedan min olycka och jag mådde hur bra som helst igen nu, ja förutom att min fot gjorde ont lite då och då, och jag hade såklart fortfarande kvar gipset. Jag stod i badrummet och fixade iordning mig, snart skulle Louis komma och hämta upp mig för jag skulle hem till killarna. När jag var klar hoppade jag ner för trappan och sa hejdå till Alice, mamma och papa. Sedan gick jag ut i hallen, tog på mig skon och gick sedan ut för att vänta på Louis. Väntan blev inte lång, efter kanske två minuter körde en bil upp på infarten och ut ur bilen kom Louis. Han kramade om mig och sedan hjälpte han mig in i bilen och tog mina kryckor och la dem i baksätet. Sedan gick han runt bilen, hoppade in vid ratten och körde iväg. Jag hade inte varit i deras lägenhet sedan innan olyckan, vi hade för det mesta varit hemma hos mig eller utomhus. De bodde på fjärde våningen, men som tur var så fanns det en hiss. Jag och Louis gick in i hissen och åkte upp till våning 4. När vi hade gått ur hissen och stängt dörren måste resten av killarna ha hört oss, för bara en sekund efter öppnades dörren och fyra glada killar stack ut sina huvuden. Jag kramade om dem alla och gav Harry en kyss. Sedan gick vi in i lägenheten.
- ”Louis, what is Eleanor doing today? Can’t you invite her? I would really like to meet her.”
- “Yeah sure, I’ll call her.” Svarade Louis och gick iväg för att ringa.
Han kom tillbaka några minuter senare och sa att Eleanor gärna kom över. Hon skulle bara fixa lite saker först.

Trekvart senare ringde det på dörren och Louis gick för att öppna. Jag hörde ett kyssljud och sedan kom de in i vardagsrummet. Hon var så söt, och de var verkligen ett gulligt par. De båda log mot varandra och sedan gick Eleanor för att krama om killarna. Sist kom hon till mig.
- ”Hi, you must be Frida! I’m Eleanor. I have heard so much about you. It’s so nice to finally meet you.”
- “Hey! Yes I am. I have heard so much about you too! Yes it really is.”
Hon satte sig bredvid mig i soffan och vi började snacka, jag kände på mig redan nu att jag och Eleanor skulle bli riktigt bra vänner. När vi hade snackat ett tag sa Harry.
- ”So, we want to ask you girls something.”
- ”Okay, go ahead, ask us.” Svarade jag.
- “We are going away on a tour in a week, and we were wondering if you would like to come with us. I know it might be a bit difficult for you Frida with your foot. But I really can´t be without you for so long.”
- “How long is the tour?”
- “Six weeks. So we will be back in time when you start school again.”
- “I would really like to come with you guys. But I have to talk to my parents first.” Svarade jag.
- “I don´t know if I can come, I have a lot of work to do.” Svarade Eleanor.
Vi alla tittade ledsamt på henne.
- “Please can´t you at least take like two weeks off? I can´t be without you for six weeks.” Sa Louis och gick för att krama om Eleanor.
- “I’ll see what I can do. I’ll try my best.”
- “Yaaay!” Svarade Louis och kysste henne på läpparna.
- ”So guys, what countries are you going to?” Frågade jag dem.
- “We are going to Germany, Poland, Ukraine, Spain, France, Italy, Sweden, and then some places in the US.” Svarade Liam.
- “OMG, are you going to Sweden? And the US?” Sa jag glatt. “I have never been to the US.”
- “Yees, well let´s hope you can come with us then.” Sa Niall och log mot mig.
Vi fortsatte prata lite om turnén och vi bestämde att jag skulle dra hem för att snacka med mina föräldrar. Jag sa hejdå till killarna och Eleanor. Jag fick även Eleanors nummer. Sedan skjutsade Louis hem mig igen.

- ”Mom? Dad? Are you home? I need to talk to you about something.” Sa jag när jag kom inhoppandes i hallen.
- “Vi är i vardagsrummet älskling” Ropade mamma till mig. Jag hoppade in och satte mig i soffan bredvid dem.
- ”Hur är det med benet?”
- ”Det är bra, men det är ju lite jobbigt att hoppa runt på kryckor hela tiden.”
- ”Jag förstår det.”
- ”Hellooo, English please.” Sa pappa. Jag och mamma skrattade.
- ”So what did you want to talk about sweetheart?”
- ”Well, the boys are going on tour soon, in a week actually. And they were wondering if me and Eleanor, who is Louis girlfriend by the way, they asked if we wanted to go with them on the tour. Can I? Please?”
- “Oh… I don’t know. You shouldn’t be out traveling with your leg. For how long will they be gone?”
- “Six weeks. I can handle it with my leg. They will take care of me. Please?”
- “I don’t know. We have to think about it.”
- “Oh, okey. I’ll go to bed, see you tomorrow. Good night.”
- “Good night honey” Jag hoppade upp för trapporna och gjorde iordning mig. Jag la mig i sängen och tog fram mobilen. ”I have talked to my parents, they said that they would think about it. But it seems like they won’t let me go because of my leg L Good night beautiful! xx Frida.” Skrev jag in och skickade till Harry. Snabbt fick jag ett svar, ”Oh, no! They have to let you go. I can’t be without you again for so long. Wait I just got an idea. Can you give me your parents number? xx Harry” Undra vad han hade för idé. Jag skrev in mammas mobilnummer och sedan la jag undan mobilen och somnade.

Tidigare:

Vi satt i väntrummet en timme och väntade på att få något besked. Äntligen kom en läkare och ville prata ostört med Anna och Thomas. Rädslan steg inom mig. Tänk om läkaren var här för att berätta något dåligt. Jag klarar inte av det här. Efter några minuter kom Anna och Thomas tillbaka. De vände sig om mot mig och sa…

- ”She is still unconscious, and the doctor said that she has gotten a big concussion and a broken foot. But she will hopefully be okay. She has to stay for the night, so I think we should go home and try to get some sleep.”
- “No, I don´t want to leave Frida! I will stay right here until she wakes up.”
- “Harry, you need to go home and rest. This environment will just make you more worried.” Sa Anna.
Men jag brydde mig inte ett dugg om vad hon sa, jag tänkte stanna här och finnas vid Fridas sida när hon vaknade upp. Louis erbjöd sig att stanna hos mig vilket jag var väldigt tacksam över, jag skulle inte klara av att sitta här ute själv hela natten. Men först fick Louis köra hem de andra eftersom att han var den enda med körkort. Anna, Thomas och killarna sa hejdå till mig och sedan gick de mot utgången. Jag gick till receptionen för att fråga om jag kunde få gå in i Fridas rum. Men de sa nej, för de skulle precis gipsa hennes fot. Så jag fick snällt sätta mig ner igen och bara vänta. Efter en halvtimme kom Louis tillbaka med varsin smörgås och kaffe. Men jag kände inte alls för att äta just nu så han ställde bara maten bredvid mig. Vi satt för det mesta tysta och Louis smsade någon, jag tror det var Eleanor. Frida hade inte träffat Eleanor ännu, men jag var helt säker på att de skulle kunna bli riktigt goda vänner, om nu förstås Frida kunde ta och vakna upp. När vi hade suttit på sjukhuset i ungefär tre timmar började jag bli lite orolig eftersom att ingen läkare hade uppdaterat oss på hur läget var. Så jag gick till receptionen för att fråga om jag kunde få prata med en läkare. Hon sa att han skulle komma till mig om 10 minuter, så jag gick tillbaka och satte mig. En halvtimme senare kom äntligen läkaren. Han sa att Fridas fot var nu gipsat och läget var under kontroll. Hon skulle kunna vakna upp när som helst nu. Jag frågade om vi fick gå in till hennes rum. Först var han lite osäker, men sedan tillät han oss gå in om vi var tysta. Han visade oss till Fridas rum och jag gick in först genom dörren. När jag såg Frida började jag gråta igen. Där låg min fina flickvän i en sjukhussäng med slangar fästa till kroppen och maskiner. Jag gick fram och tog tag i hennes hand.
- ”Hey babe! If you can hear me, please squeeze my hand. You have to come back to me! I can´t live without you. You are my everything. Please Frida, open up those beautiful eyes.”
Jag fick ingen reaction från Frida, men jag fortsatte prata ändå.
- ”I love you so much! You are my better half, you have to wake up. Otherwise my heart will break into thousands of pieces. Please?”
Fortfarande ingen reaktion, jag böjde ner huvudet och pussade henne försiktigt på kinden. Louis kom bakom mig och tog sin hand på min axel.
- ”She is going to be okay. We just have to sit here and wait until she wakes up. Maybe we should try to get some sleep.” 
Han drog fram en stol till mig så att jag kunde sitta nära Frida men samtidigt i alla fall försöka sova. Louis själv satte sig i en stol på andra sidan om Frida. Han blundade och somnade snabbt. Men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte sova. Så fort jag blundade spelades Fridas ramling upp om och om igen i mitt huvud. Efter ett tag gav jag upp och bara satt och stirrade på Frida.

När klockan började närma sig halv 8 på morgonen vaknade Louis. Frida hade fortfarande inte vaknat. En sjuksköterska kom in för att titta till Frida. Hon konstaterade att ingenting hade ändrats sedan igår kväll. Läget var fortfarande stabilt och Frida borde faktiskt vakna ganska snart nu. Hon gick ut igen och jag och Louis började prata lite tyst.
- ”Have you slept anything at all?” Frågade Louis mig.
- ”No, I couldn’t. I tried, but gave up after an hour.”
- “Oh, okay! I can see that. You look really tired. You have been awake for like 24 hours now. You have to sleep.”
- “I can´t until I know that Frida is okay. I just can’t.”
- “I understand, I would feel the same way if it was Eleanor who laid here. I will go and get us some coffee. I’ll be right back.”
När Louis hade gått ut kände jag hur Fridas hand rörde på sig. Jag kollade mot Frida och såg att hennes ögon långsamt öppnades. Mitt hjärta började dunka snabbare och jag sken upp i världens leende.
- ”Ha… Harr.. Harry…. I… need… wa… water.” Sa Frida med en hes röst.
Jag gav henne snabbt glaset som stod på bordet bredvid sängen. Hon drack långsamt och jag log med världens största leende mot henne. Hon var äntligen vaken, min underbara flickvän.
- ”Where am I?” Frågade hon mig förvirrat och kollade runt i rummet.
- ”You are at a hospital. Don´t you remember what happened yesterday?”
- “What?! No… What happened? The last thing I remember was seeing your face.”
- “Well, I came home to you. And you were on the backside. When you saw me you ran against me and fell on the stone bricks, you broke your foot and your head bumped into the stone bricks and yeah, then you were unconscious.”
- “Oh my god. So that´s why my head hurts like hell. For how long was I unconscious?”
- “Almost twelve hours. Frida, you have no idea of how worried I have been. I sat here the whole night long just wishing that you would wake up. I am so glad that you are okay now.”
- “Have you been up all night? You look really tired. Come here and lay down in my bed.”
Jag la mig försiktigt bredvid Frida i sängen och våra läppar möttes i en kyss.
- ”I was so worried that I wouldn’t get to kiss you ever again. Never leave me again like that! Promise me that.”
- “Aww, Harry you are so cute. I promise. I love you!”
- “I love you too.”
Nu öppnades dörren och in kom Louis.
- “Frida, you are awake! Woho!”
- “Heey Louis!”
Louis gav Frida en försiktig kram och sedan satte han sig på sin stol bredvid sängen. De började prata lite och jag försökte hänga med i konversationen, men mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut somnade jag.

Fridas perspektiv:

När jag vaknade upp dunkade mitt huvud som bara den. Jag hade ingen aning om vart jag var, men när jag såg Harry lugnade jag ner mig lite. Han förklarade vad som hade hänt och allt jag kunde tänka var: hur kunde jag vara så klantig? Nu låg Harry bredvid mig och sov sött. Han hade ju trots allt varit vaken hela natten, så jag var glad att han äntligen kunde andas ut och sova lite, det behövde han. En sjuksköterska kom in och tittade till mig. Hon sa även att de skulle göra några prover och sen skulle jag nog kunna åka hem. För man blir lättare frisk om man kommer bort från sjukhus miljön. När sjuksköterskan hade gått somnade även jag. Louis satt kvar och vakade över mig och Harry.

Tidigare: När jag hade packat allt förutom det jag skulle ha i handbagaget och necessären var jag helt slut, och eftersom att vi måste upp tidigt imorgon så bestämde jag mig för att det var lika bra att gå och sova. Så jag borstade tänderna, tog bort sminket och satte på mig pyjamas. Jag la mig i sängen och somnade direkt.

Jag vaknade av att min väckarklocka ringde klockan halv 6. Jag satte mig upp i sängen och var riktigt pigg och glad, även fast det var så tidigt. Idag var det äntligen dags att flytta till London. Jag gick upp, duschade, klädde på mig och gick ner till köket.
- ”God morgon!” Sa jag till mamma och Alice glatt och kramade dem.
- ”God morgon älskling! Vad du är pigg och glad idag då.” Svarade mamma lite tröttare.
- ”Såklart jag är glad idag, varför skulle jag inte vara? Om några timmar får jag träffa pappa som jag inte har träffat på en evighet känns det som, och världens bästa pojkvän och resten av killarna.”
- ”JAG FÅR TRÄFFA KNASIGA LOUIS! JAAAA!” Skrek Alice.
- ”Haha, ja det får du! Ni har ju inte träffats sedan Trysil! Oj, hur har du överlevt utan honom?”
Alice log stort mot mig och jag satte mig mittemot henne med en macka i handen. Vi pratade om hur kul det skulle bli att flytta, men Alice var lite nervös eftersom att alla skulle prata engelska hela tiden. Men det skulle nog gå bra, tror jag i alla fall. När jag hade ätit upp gick jag för att borsta tänderna och sminka mig. Sedan packade jag ner det sista i mina väskor och kartonger. Vi bar ut alla kartonger till flyttbilar som stod utanför. När vi alla var klara åkte vi till flygplatsen. Klockan var bara halv åtta, och det tar bara tio minuter till flygplatsen, så vi hade gått om tid på oss. Jag passade på att skicka ett sms till Harry. ”Hey beautiful! We are on our way to the airport now. Can´t wait till I come to London. Alice is very excited to meet Louis haha! And you of course. See you soon! Lots of love! xx your Frida.” Jag visste att han antagligen låg och sov, så han skulle nog inte svara förrän jag satt på planet, men ändå.

När vi kom fram till flygplatsen var det inte så mycket folk där, vi checkade in våra väskor och sedan gick vi in genom säkerhetskontrollen. Mamma gick och satte sig vid gaten där vårt plan skulle komma medan jag och Alice gick runt och kollade lite i några affärer. Vi gick in i en souvenirshop och köpte Sverige tröjor till alla killarna, sedan köpte vi även lite godis och varsin tidning till flygresan. Vi kollade på klockan och såg att om 5 minuter skulle vi få gå ombord på planet. Så vi gick tillbaka till mamma och gick på planet. Alice satte sig vid fönstret, jag bredvid henne och mamma bredvid mig. Jag tog upp mobilen för att se om Harry hade svarat, men som jag trodde så hade han inte det. Jag stänge av mobilen och la ner den i väskan. Alla var nu ombord på planet och de startade motorerna. Flygvärdinnorna gick igenom den vanliga säkerhetskontrollen och sedan var det dags att flyga upp i luften. Jag och Alice tittade ut genom fönstret, hejdå Sverige. Det var en solig och fin dag med knappt några moln, så vi kunde se mycket genom fönstret. När vi var uppe i luften och säkerhetsbältesknappen slocknade tog jag fram vår bärbara dvd och jag och Alice började kolla på en film. Vi tittade på Ice Age. Eftersom att det inte är så långt till London så sa piloten i högtalarna att det var dags att landa precis när filmen var slut. Vi stängde av dvd:n och jag la ner den i Alice väska. Sedan tittade vi ut genom fönstret igen. Jag visade Alice Big Ben, London eye och en bro som jag och Harry hade gått på. Hon ville jättegärna åka London eye, så jag lovade henne att vi skulle göra det någon gång.

Vi gick till rullbandet där våra väskor skulle komma och alla tre var oerhört glada. Vi skulle få träffa vår pappa och jag skulle få träffa min älskade pojkvän, bättre kan inte livet bli. Vi stod och var väldigt otåliga, vi ville bara ut till pappa, Harry och Louis. Men såklart skulle min väska komma sist. Så vi fick stå ett tag och vänta. Men när vi äntligen hade alla väskor började vi gå mot dörren. Min mage pirrade. Skjutdörrarna öppnades och det första jag såg var min pappa. Alice och jag sprang fram till honom och kramade om honom.
- ”Oh my god! We have missed you so much!” Sa jag till honom.
Sedan fick jag syn på Harry och släppte taget om min pappa för att hoppa på honom istället. Jag lämnade mina väskor och sprang till Harry. Vi möttes i en bamsekram och han bar upp mig i luften.
- ”My beautiful girlfriend! I have missed you like hell! I can´t belive you are here now!”
- “My wonderful boyfriend! I have missed you like hell too!”
Sedan möttes våra munnar i en perfekt kyss. Sedan hörde jag Alice ropa:
- ”LOOOOUIS!”
Jag och Harry släppte taget om varandra och jag såg hur Alice sprang mot Louis. Han böjde sig ner och fångade upp Alice i famnen. Han lyfte upp henne i famnen och kastade upp henne i luften.
- ”Hey Alice! I have missed you so much!” Sedan började han kittla henne.
- ”HAHAHAH, no stop it!” Skrek Alice.
Louis släppte ner Alice och sen sprang Alice för att krama om Harry. Jag gick fram till Louis och kramade om honom.
- ”Hey Louis! I have missed you and the boys so much! It’s so good to see you again.”
- “Heey! I have missed you too! And Alice too!”
Sedan kom jag på att min underbara pappa stod ju faktiskt också på flygplatsen. Så jag gick fram till Harry och tog hans hand.
- ”There´s someone I would like you to meet.” Sa jag till honom och vi började gå mot min mamma och pappa som stod och pratade lite.
- ”Hey dad, this is my boyfriend Harry! And Harry, this is my dad Thomas.”
De skakade hand och började prata lite. Jag vände mig om för att se vad Alice och Louis gjorde. Louis hade tagit Alice gosedjurs elefant och Alice sprang och jagade honom. Jag skrattade lite för mig själv och tittade tillbaka mot mamma, pappa och Harry.
- ”Should we go home?” Frågade pappa.
- ”Yeah, sounds great.” Svarade jag och mamma.
- ”You can come too if you want Harry, and bring your friend.”
Jag ropade på Louis och Alice, Louis hälsade på min pappa och sedan bar pappa upp Alice I famnen.
- ”I have missed you so much my little girl. But you aren’t so little anymore.” Sa pappa till Alice.
Jag tog tag I Harrys hand igen och han tog min resväska i andra handen. Sedan började vi gå ut mot bilarna. Vi bestämde att jag skulle åka med killarna hem och hämta resten av killarna, sedan skulle vi åka hem till mig och äta lunch hela gänget. Louis satte sig bakom ratten och jag och Harry satte oss där bak. Jag lutade mig mot Harrys axel och log stort. Harry pussade mig på pannan och jag såg att även han log stort.

5 veckor senare:

Idag var det dags för skolavslutning. Jag vaknade som vanligt klockan 7 av min väckarklocka, det första jag såg när jag vaknade var alla flyttkartonger i mitt rum. Nästan allting låg nerpackat i olika kartonger, för imorgon flyttar vi till London. Jag gick upp ur sängen och in i badrummet för att duscha, sedan klädde jag på mig mjukiskläder och gick ner för att äta frukost. Alice och mamma satt redan i köket med varsin smörgås i handen. Jag gick fram och kramade dem båda, sedan gick jag till kylskåpet för att ta fram vad jag skulle äta. Efter frukosten gick jag till badrummet igen för att fixa med håret och sminkningen. Och sist men inte minst tog jag på mig min vita klänning som jag hade köpt förra veckan med Sara. Den var otroligt fin tyckte både jag och Sara. Den var axelbandslös, gick ungefär till knäna och hade volanger. Jag tog en bild och skickade till Harry jag skrev även: ”Time for last day of school here in Sweden. Tomorrow we will see each other again :D I miss you so much! Love u! xx Your Frida.” Sedan gick jag ner för att sätta på mig min jeansjacka och ett par röda converse. Sedan började jag gå mot skolan, och på vägen dit plingade min mobil till. Det var från Harry. ”OMG, you look so beautiful! Yaay, I can’t wait! I am so exited! I miss you more! Love you too! Have a great last day in Sweden! xx your Harry.” Men jag hann inte svara för jag var nu framme i skolan och rektorn skulle alldeles snart hålla sitt traditionella tal.

När själva tillställningen på skolgården var klar samlades hela klassen i klassrummet. Våra mentorer pratade lite och sedan berättade de även att jag skulle lämna dem och flytta till London. De flesta visste redan om det men de berättade de ändå. Jag fick en present som var från hela klassen och ett kort där alla hade skrivit någonting snällt om mig. Åh vilken underbar klass jag har, skulle verkligen sakna dem. När skolavslutningen var slut ville hela klassen krama mig hejdå och jag till och med grät lite. Sedan gick hela mitt gäng hem till Sara för vi skulle ha en liten farväl eftermiddag för mig. Men tyvärr kunde den inte vara så länge för jag var tvungen att dra hem och packa klart allt, det skulle jag inte ha tid med imorgon för vårat plan skulle gå redan klockan 9 på morgonen. Men den stunden vi hade hemma hos Sara var riktigt mysig. Vi åt lunch och kladdkaka, och sedan fick jag även lite presenter av dem och de fick varsin present av mig. När jag var tvungen att gå blev stämningen mycket dyster. Vi tjejer grät och även fast inte killarna grät så kunde jag se att de var riktigt ledsna. - - ”Hejdå Frida! Jag kommer sakna dig otroligt mycket! Vi måste skypea ofta! Lova mig det! Jag älskar dig!” Sa Sara och kramade om mig.
- ”Hejdå Älskling, jag kommer sakna dig mer! Ja jag lovar! Men nu måste jag verkligen gå. Jag älskar dig med! Och jag älskar er alla otroligt mycket. Hejdå!” Svarade jag.
När jag hade kramat om alla två gånger var gick jag ut genom dörren och började vandra hemåt. Jag tog upp mobilen och kom på att jag inte hade svarat på Harrys sms, men istället ringde jag honom.
- ”Heey beautiful!” Svarade han glatt.
- ”Hello!” Svarade jag fast inte alls lika glatt.
- ”Why are you sad? What´s wrong?”
- ”I just said goodbye to my friends. I don´t want to leave them. I am going to miss them so much.”
- “Oh, I understand! I wish I was there and could comfort you.”
- “Yeah, I wish that too! But hey, we will see each other in less than twenty-four hours.” Sa jag och försökte låta gladare.
- “Yaaay! Sorry but I have to go now, we´ve got an interview now. See you tomorrow, me and Louis will be at the airport when you land. Bye, love you!”
- “Good luck! Okey, see you tomorrow! Bye, love you too!”
Sedan la jag på och vilken perfekt tajming tänkte jag, jag var precis hemma.

När jag hade packat allt förutom det jag skulle ha i handbagaget och necessären var jag helt slut, och eftersom att vi måste upp tidigt imorgon så bestämde jag mig för att det var lika bra att gå och sova. Så jag borstade tänderna, tog bort sminket och satte på mig pyjamas. Jag la mig i sängen och somnade direkt.